Synkope (besvimning) inläggning utlöser en systematisk diagnostisk utvärdering för att identifiera hjärtliga, neurologiska, metaboliska, eller läkemedelsrelaterade orsaker.
1. Laboratoriestudier
- CBC (anemi, infektion)
- Basic/Comprehensive Metabolic Panel (elektrolyter, njure, glukos)
- Hjärtmärkare (troponin – uteslut infarkt)
- Sköldkörtelfunktion (TSH, fritt T4)
- Koagulationsstudier (om antikoagulerad eller trauma)
- Toxicologisk screening (inkl. alkohol)
- Graviditetstest (kvior i fertil ålder)
2. Hjärtutvärdering
- 12-avd EKG (arytmi, ischemi, WPW, Brugada, Long QT)
- Kontinuerlig telemetriövervakning
- Ekokardiografi (strukturell/funktionell bedömning)
- Carotis Doppler (carotis sinus överkänslighet)
3. Neurologisk bedömning
- Detaljerad neurologisk undersökning
- EEG (om anfall misstänks)
- CT/MR hjärna (om fokal defekt, trauma, eller atypiska drag)
- Lutande bordsprov (neuront medierad synkope)
4. Ambulant övervakning
- Holter (24–48 h)
- Händelserecorder (14–30 dagar)
- Implanterbar loop recorder (långsiktig)
5. Provokationstestning
- Belastningsprov (ansträngningsutlöst synkope)
- Elektrofysiologisk studie (om hög pre-test sannolikhet)
Stratifierad metod
Testintensitet följer riskstratifiering (t.ex. San Francisco Synkope-regel, OESIL, EGSYS poäng). Lågrisikopatienter kan behöva minimal utredning; högrisiko får omfattande utvärdering.
