Att kunna avgöra vilken riktning som är uppströms och nedströms i en flod är värdefullt för båttrafik och sjöfart, resurshantering samt planering av bostäder och kommersiella verksamheter längs ett flodlopp. I snabbt strömmande floder är flödets riktning ofta lätt att se med blotta ögat, men i långsamt rinnande vatten kan det vara betydligt svårare. Då krävs antingen ett fysiskt test av vattnet eller en observation från en förhöjd position.
Håll en pinne eller påle lodrätt nere i flodens huvudfåra. Vid större floder kan du behöva använda en båt för att nå den centrala fåran. Observera punkten där vattnet möter föremålet – en liten virvelvind eller ficka bildas på den nedströms liggande sidan, medan trycket från strömmen byggs upp mot den uppströms liggande sidan.
Följ floden en längre sträcka och observera hur sedimentet förändras. Ju längre uppströms du färdas, desto grövre blir materialet – grus och stenblock dominerar. Nedströms blir sedimentet allt finare, eftersom små partiklar transporteras längre innan de sedimenterar.
Använd en topografisk karta för att jämföra höjdangivelserna längs flodloppet. Uppströms ligger marken högre, alltså stiger höjdkurvorna i den riktningen, medan nedströms går terrängen utför mot lägre nivåer. Eftersom vatten alltid rinner från högre till lägre höjd ger kartan ett säkert besked om flödets riktning.
Studera flodens riktning och form. Det uppströms liggande partiet följer oftast en rakare bana än det nedströms liggande. I den lågt liggande nedströmsdelen avsätts fint sediment och floden slingrar sig fram i meandrar. De tidiga, uppströms liggande delarna måste däremot skära sig genom berg och hårt material, vilket ger en snabb, smal och ofta forsartad fåra.
Tänk på att floden blir smalare ju längre uppströms du färdas och bredare ju längre nedströms du kommer. Det beror på att bäckar, åar och andra bifloder hela tiden förenas med huvudfloden när den rinner mot havet, vilket successivt ökar vattenmängden och bredden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online