Det finns flera olika typer av instrument för att mäta flödet av gaser, vätskor och ånga. Bländplattor (orifice plates) är dock den mest använda lösningen, eftersom de är slitstarka och behåller sin effektivitet under en lång livslängd. Bländningar som tillverkas enligt nationella standarder har dessutom den fördelen att de inte kräver kalibrering, vilket gör dem mer ekonomiska jämfört med andra flödesmätare.
En ångflödesbländning mäter hastigheten på den ånga som strömmar genom ett system, vilket möjliggör en övergripande styrning och kontroll. Ett exempel är ånginsprutningssystem inom djurfoderindustrin, där flödet mäts för att reglera mängden ånga som används i produktionsprocessen. Mätningen gör det också möjligt att identifiera de största energiförbrukarna i systemet, vilket ger besparingar på de totala energikostnaderna.
En ångflödesbländning fungerar genom att skapa en differentiell tryckskillnad när ångan passerar plattan. Denna tryckskillnad omvandlas till en analog eller digital signal som mäts via impulsledningar med hjälp av en differentiell tryckgivare. Mätvärdet representerar det momentana ångflödet i systemet.
Till skillnad från vätskor håller ångans densitet sällan sig helt konstant, och trycket i systemet varierar också över tid. Därför behöver flödesmätningarna justeras för att undvika tolkningsfel. Dessa justeringar kallas korrektionsfaktorer. Vissa ångflödesbländningar är utrustade med datoriserade system som automatiskt inkluderar korrektionsfaktorer i slutliga mätvärden. Korrektionsfaktorer kan även appliceras manuellt med hjälp av olika ekvationer.
Korrektionsfaktorer krävs när egenskaperna hos ångan i systemet förändras – exempelvis densitet, tryck eller temperatur. En korrektionsfaktor tillämpas bland annat när ångan går från att vara mättad till överhettad. Även förekomsten av oavdunstat vatten, så kallad våt ånga, motiverar användning av korrektionsfaktorer, eftersom ångkvaliteten då avsevärt försämras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online