Agarutspädningsmetoder är en etablerad laboratorieteknik inom mikrobiologin som används för att undersöka hur känsliga mikroorganismer är för antimikrobiella ämnen. Vid metoden placeras lösningar med ett känt antal mikrober på näringsrika agarplattor som innehåller olika koncentrationer av ett antimikrobiellt medel. Plattorna inkuberas i cirka 24 timmar, varefter grumlighet, tillväxtsediment eller antalet mikrobiella kolonier bedöms. Utifrån resultatet klassificeras mikroberna som känsliga, intermediärt känsliga eller resistenta mot det aktuella ämnet.
Syftet med agarutspädning är att fastställa den lägsta koncentrationen av ett antimikrobiellt ämne – exempelvis antibiotika, desinfektionsmedel eller konserveringsmedel – som krävs för att döda mikrober eller hindra deras tillväxt. Detta värde kallas minimihämmande koncentration, MIC (Minimum Inhibitory Concentration). MIC anges i milligram per liter och används för att mäta effektiviteten hos antimikrobiella medel, bland annat vid övervakning av antibiotikaresistens.
Vid kolonisuspensionsmetoden överförs ett litet prov av utvalda mikrobkolonier till ett glasrör som innehåller koksaltlösning. Röret skakas kraftigt och får sedan stå orört. Grumligheten mäts som ett tecken på mikrobtillväxt genom att rörets innehåll jämförs med en laboratoriestandard, exempelvis en McFarland-standard. Jämförelsen görs bäst mot en vit bakgrund i ett rum med god belysning. Metoden tar ungefär fem minuter per prov och är därmed ett snabbt alternativ när tid är en begränsande faktor.
I tillväxtmetoden placeras utvalda mikrobkolonier i ett rör med näringsrikt medium. Röret inkuberas därefter vid 35–37 °C (95–99 °F) under samtidig skakning för att gynna syresättning och jämn tillväxt. Processen tar vanligtvis två till sex timmar, beroende på mikrobens tillväxthastighet. När inkubationen är klar bedöms grumligheten enligt samma standard som vid kolonisuspensionsmetoden.
En mer noggrann variant är att låta mikrobkolonier i näringsrikt medium inkubera över natten. Efter inkubationen mäts den optiska densiteten för varje prov vid våglängden 600 nm. Provet späds därefter med näringsmedium i förhållandet 1:100 och delas upp i ytterligare fem utspädningar om 1:10. Fyra av dessa nya utspädningar sprids ut på en agarplatta som inkuberas över natten. Följande dag räknas antalet bildade kolonier, varefter kolonibildande enheter per milliliter (CFU/ml) beräknas. Denna metod ger ett kvantitativt mått på mikrobkoncentrationen och används ofta när exakta värden krävs.
Agarutspädningsmetoder utgör fortfarande en referensstandard inom klinisk mikrobiologi. Genom att kombinera olika tekniker – från snabba kolonisuspensioner till kvantitativa övernattkulturer – kan laboratorier både snabbt och exakt avgöra vilken behandling som är mest effektiv mot en given mikroorganism.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online