Varje planet, stjärna och galax i universum har ett eget magnetfält. De magnetiska polariteterna påverkar himlakroppars banor och klimat. När solens polaritet ändras får det konsekvenser även här på jorden – radio-, trådlös- och satellitkommunikation kan störas, och vissa forskare menar att polaritetsväxlingarna till och med kan bidra till en ökning av orkaner, jordbävningar och vulkanutbrott. Enligt forskarna är förändringarna i solens magnetfält en del av en naturlig solcykel som periodiskt vänder riktningen på solens nord- och sydpol.
Solens magnetfält, eller dipol, består av negativa och positiva energiladdningar som ständigt rör sig och interagerar med varandra. Varje partikel i solen bär på en laddning som rör sig i en specifik riktning. Även om en gemensam gravitationskraft håller ihop alla partiklar, kretsar de runt varandra utifrån sina egna energiladdningar.
Solens magnetfält liknar jordens. Båda påminner om fältet hos en stavmagnet, med en pol riktad mot norr och en mot söder.
Eftersom solen är en levande energikälla är dess magnetfält ständigt aktivt. Som en aktiv stjärna rör sig dess beståndsdelar både i kärnan och på ytan. Vätgas och plasma roterar långsammare nära solens magnetpoler, medan samma gaser rör sig betydligt snabbare nära solens ekvator. Denna skillnad i rotationshastighet mellan polerna och ekvatorn gör att magnetfältet med tiden vrids ihop allt mer.
De naturliga rörelserna i solens magnetfält gör att polerna växlar plats ungefär var elfte år. När magnetfältet vrids ihop på grund av de olika rörelsehastigheterna försvagas det gradvis. Magnetiska laddningar som tidigare fanns vid solens ekvator vandrar då mot nord- eller sydpolen. Strömmar som ursprungligen pekade mot norr hamnar till slut vid sydpolen, medan strömmar som pekade åt söder i stället rör sig mot nordpolen.
Forskare benämner topparna i solcykeln som solmaximum. Denna fas kännetecknas av en förhöjd nivå av magnetisk aktivitet, bland annat genom ett ökat antal solfläckar. Under lugnare perioder innehåller solens magnetfält flera slutna slingor vid ekvatorn samt öppna fältlinjer nära polerna. När antalet solfläckar ökar bildas starkare magnetiska slingor som kan tränga igenom solens atmosfär – detta eftersom deras kraft är betydligt större än den omgivande magnetfältstyrkan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online