Oljeutsläpp, som BP:s utsläpp från Macondo-brunnen i Mexikanska golfen, utgör ett allvarligt hot mot miljön, djurlivet och människors hälsa. På grund av dessa potentiellt katastrofala konsekvenser måste sanering av oljeutsläpp sättas in snarast möjligt. De grundläggande metoderna omfattar förbränning på plats, inneslutning, borttagning samt nedbrytning av oljekomponenter. Vilka metoder som används, när och i vilken omfattning beror främst på utsläppets typ, storlek och läge.
Nyutspilld olja kan brännas direkt på platsen. När de mest brandfarliga komponenterna i bränsleoljan emellertid har avdunstat blir förbränning som saneringsmetod omöjlig. Som tur är innehåller de brandfarliga komponenterna enligt University of Delaware även den största andelen gifter, vilka på så vis avdunstar från utsläppet.
Inneslutning av ett oljeutsläpp innebär att man avgränsar det drabbade området, hindrar oljan från att sprida sig och därefter avlägsnar den. Flytande bommar utgör den första i raden av inneslutningsmetoder. Saneringsarbetare placerar de långa plastbommarna i en cirkel runt den utspillda oljan. Eftersom olja flyter på vattenytan hindrar bommarna den från att spridas vidare.
Därefter kan saneringspersonal använda skimmerfartyg, suganordningar och sorbenter för att ta upp oljan ur vattnet och samla in den. Skimmerfartyg skopor eller suger upp olja från ytan, medan sugbilar kan suga upp olja från vatten eller sand längs stranden. Sorbenter fungerar som jättelika svampar, men de måste framför allt absorbera olja snarare än vatten.
Kemiska dispergeringsmedel bryter ner utspilld olja till små droppar. Genom dispergering hindras oljan från att bilda ett sammanhängande slick på vattenytan. I stället blandas oljan in i vattenmassan och bryts ner snabbare än i form av slick. Dispergeringsmedel underlättar saneringen särskilt i oroligt och turbulent vatten, där andra metoder kan vara svåra att genomföra.
Geleringsmedel innehåller kemikalier som binder till oljan och reagerar med den för att bilda en geléartad och lättinnesluten substans. Saneringsarbetarna samlar sedan upp och hanterar gelsubstansen på ett kontrollerat sätt.
Biologiska medel utnyttjar och påskyndar oljans naturliga nedbrytningsprocess. Bioremediering avser användningen av biologiska medel för att återställa en skadad miljö. Vid sanering av oljeutsläpp tillsätts mikroorganismer till det drabbade området som bryter ner det organiska oljematerialet, eller så tillsätts näringsämnen som främjar tillväxten av inhemska mikroorganismer. En nackdel är att bioremediering kan behöva många år för att fullständigt bryta ner ett oljeutsläpp.
I praktiken kombineras ofta flera av dessa metoder för att uppnå bästa möjliga resultat. Valet av strategi styrs av en noggrann bedömning av utsläppets karaktär, väderförhållanden och känsligheten i det drabbade området. En snabb och välplanerad insats är avgörande för att begränsa skadorna på ekosystem, djurliv och mänsklig hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online