Klassificering av avfall som biologiskt nedbrytbart eller icke biologiskt nedbrytbart är ett grundläggande system inom avfallshanteringen, där olika typer av avfall sorteras för att kunna tas om hand på rätt sätt. När avfall klassificeras fel blir resultatet ofta bristfällig hantering, hälsorisker och fula skräphögar som skadar både miljön och stadsbilden. De viktigaste faktorerna som avgör vilken kategori ett avfall tillhör är huruvida det kan brytas ner naturligt samt hur snabbt denna nedbrytning sker.
Begreppet biologiskt nedbrytbart används för att beskriva alla typer av avfall som kan brytas ner av andra organismer, exempelvis bakterier och svampar. Denna distinktion är mycket viktig inom avfallshanteringen eftersom den avgör vilken metod som lämpar sig bäst för en säker och effektiv bortskaffning. Blandar man biologiskt nedbrytbart avfall med icke nedbrytbart uppstår en situation där det icke nedbrytbara avfallet kan ligga kvar i miljön långt efter att det organiska materialet har sönderdelats.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) rapporterade att amerikanerna år 2009 producerade cirka 4,3 pund (ungefär 2 kilogram) avfall per person och dag. Att veta hur man hanterar dessa enorma volymer på rätt sätt är avgörande för både människors hälsa och miljöns välbefinnande.
Icke biologiskt nedbrytbart avfall är de slag av avfall som inte lätt sönderdelas i naturen. Exempel på sådant avfall är elektronik, plast, glas, metall och batterier. Enligt EPA genererade amerikanerna enbart år 2009 cirka 11,8 miljoner ton glas. Ett av de mest effektiva sätten att minska mängden icke nedbrytbart avfall är återvinning. EPA rekommenderar bland annat konsumenter att använda laddningsbara batterier, vilket minskar mängden batteriavfall som annars skulle hamna på soptippen.
EPA benämner biologiskt nedbrytbart avfall som organiskt avfall. Kategorin omfattar matavfall, trädgårdsavfall och träavfall. Trädgårdsavfall inkluderar olika typer av växtlighet, som gräsklipp, kvistar från träd och buskar. Detta material kan med fördel användas för kompostering – en process där vissa organiska material omvandlas till näring för odling av växter.
Matavfall omfattar allt utkastat material från tillagad eller rå mat, och uppstår vanligtvis vid lagring, beredning, hantering eller konsumtion av livsmedel. Matrester kan även användas som djurfoder. Träavfall innefattar allt avfall baserat på trä, inklusive papper, och kan återvinnas för att förlänga dess livscykel. Andra källor till biologiskt nedbrytbart avfall är kroppsligt avfall och dynga från djur.
Ett annat sätt att skilja mellan icke nedbrytbart och biologiskt nedbrytbart avfall är att titta på deras respektive effekter på miljön. Biologiskt nedbrytbart avfall avger metan under nedbrytningsprocessen – en växthusgas som är betydligt mer potent än koldioxid och som därmed bidrar kraftigt till växthuseffekten. Detta gör det extra viktigt att organiskt avfall komposteras eller hanteras i biogasanläggningar istället för att lämnas på deponier.
Det mesta icke nedbrytbara avfallet innehåller dessutom giftiga ämnen. Lysrör innehåller exempelvis kvicksilver, ett ämne som är skadligt för människors hälsa, djurlivet och ekosystemen. Genom korrekt källsortering och återvinning kan dessa farliga ämnen hanteras säkert och risken för miljöskador minimeras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online