Benzoinoxidation kräver ett katalytiskt oxidationsmedel för att ske effektivt. Ett stort antal katalysatorer har prövats för denna reaktion med varierande resultat. Slutprodukten vid en lyckad oxidation av benzoin är föreningen benzil, som har flera industriella tillämpningar. För att avgöra om oxidationsreaktionen har gått helt klart kvantifieras eventuellt kvarvarande benzoin i produkten med spektroskopiska metoder eller genom en färgreaktion.
Att välja en effektiv katalysator är avgörande vid oxidation av benzoin. Bland de oxidationsmedel som vanligtvis används finns salpetersyra, koppar(II)sulfat, kopparacetat, bismutnitrat och vanadiumoxid. Även om utbytet av benzil kan vara tillfredsställande – särskilt med salpetersyra och koppar(II)sulfat – är de flesta av dessa föreningar mycket giftiga och skapar problem vid avfallshantering. Mindre giftiga oxidationsmedel, exempelvis natriumdikromat i ättiksyra, ger däremot lägre utbyte eftersom en del av benzoinet då omvandlas till bensaldehyd.
Forskare har rapporterat om en ny metod för att oxidera benzoin, där föreningen utsätts för luft i närvaro av aluminiumoxid, även kallat alumina. Detta är ett attraktivt alternativ med tanke på de miljö- och ekonomiska fördelarna med att använda luft samt aluminiumoxidens goda tillgänglighet. I processen fungerar luften som oxidationsmedel medan aluminiumoxiden agerar katalysator. Den största nackdelen är den stora mängd aluminiumoxid som krävs för att reaktionen ska gå till slut.
Spektroskopi mäter vid vilka våglängder funktionella grupper i olika föreningar absorberar strålning, oavsett om det gäller ultraviolett eller infrarött ljus. I det ultravioletta spektrumet absorberar benzoin vid 247 nm, vilket beror på dess fenylketongrupp – en karbonylgrupp bunden till en bensenring. I det infraröda spektrumet har benzoin ett absorptionsband vid 1664 cm-1, som också tillskrives samma karbonylgrupp. Eventuellt kvarvarande benzoin i slutprodukten kan alltså detekteras med någon av dessa tekniker.
Oxidationen av benzoin ger upphov till en mellanprodukt som är lila till färgen. Genom att testa för denna förening kan man avgöra om reaktionen är klar eller inte. En liten mängd av benzilprodukten löses i en alkohol, till exempel etanol eller metanol, och en droppe natriumhydroxid tillsätts. En lila färg visar att reaktionen inte har nått fullständighet, men om ingen färgändring syns har benzoinet oxiderats helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online