Ett växthus, av den typ som används för odling av växter, är konstruerat för att släppa in solljus och värme från andra källor – exempelvis konstgjord belysning och växande växter – och sedan stänga in värmen inne i byggnaden. Uppbyggnaden av vissa gaser i jordens atmosfär skapar samma effekt på global nivå, vilket hotar många av jordens ekosystem, särskilt i arktiska och kustnära regioner.
Jorden har alltid haft en viss grad av växthuseffekt. Utan den skulle världen vara obehagligt kall. Historiskt har större delen av växthuseffekten orsakats av vattenånga, som är självreglerande. När temperaturen ökade ökade också avdunstningen. Avdunstningen höjde nivån av vattenånga i atmosfären; när vattenångan når en viss nivå bildas regn, vilket i sin tur minskar mängden vattenånga. På senare tid har dock andra gaser som koldioxid (CO2), metan, lustgas och freoner förstärkt växthuseffekten och fått temperaturerna att stiga – och till skillnad från vattenånga avlägsnas dessa gaser inte lika lätt från atmosfären.
Det finns en mängd olika källor till koldioxid. Varje gång en människa eller ett djur andas släpps en liten mängd CO2 ut. Större mängder koldioxid frigörs varje gång något brinner. Detta gäller både naturliga händelser som skogsbränder och vulkanutbrott, men framför allt förbränning av fossila bränslen. Enligt USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) är fossila bränslen den klart största källan till koldioxidutsläpp i världen. Växter absorberar naturligt CO2 och omvandlar det till syre, men i takt med att växtligheten minskat genom avskogning och föroreningar har även den absorberade mängden koldioxid minskat, vilket gör att allt mer CO2 samlas i atmosfären.
Ljus från solen passerar genom atmosfären och värmer planeten under. Överskottsvärme stiger upp i atmosfären och släpps ut i rymden. En del av denna värme fångas dock av växthusgaser i atmosfären och strålas ut i alla riktningar. Den växande mängden växthusgaser gör att allt mer av solens överskottsvärme stängs in, vilket leder till en gradvis ökning av jordens temperaturer. Enligt Natural Resources Defense Council har de tio varmaste åren sedan mätningarna började alla inträffat efter 1990, och planetens genomsnittstemperatur kan komma att stiga med upp till 9 grader Fahrenheit (cirka 5 grader Celsius) fram till slutet av seklet.
Konsekvenserna av den globala uppvärmningen kommer att variera mellan olika regioner. I Arktis och i höga bergsområden har iskappar, glaciärer och permafrost redan börjat smälta. Detta innebär översvämningar i vissa områden och en stigande havsnivå. De varmare temperaturerna och den högre havsnivån kommer att leda till fler och allvarligare stormar. Även om den totala nederbörden faktiskt kan öka förväntas många områden drabbas av torka. Det beror dels på de högre temperaturerna, dels på förlusten av glaciärer och permafrost som annars fångar upp och långsamt släpper ut nederbörd. Många lågliggande kustområden förväntas översvämmas, och flera nuvarande jordbruksområden kan komma att bli olämpliga för odling. Växter och djur som inte hinner anpassa sig till den snabba förändringen riskerar att dö ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online