Urbanisering har en betydande påverkan på miljön och naturresurserna, och påverkar inte bara det omedelbara området kring tätbebyggelse utan även ett större omgivande landområde och vatten. En studie från 2008, publicerad i Frontiers in Ecology and the Environment, beskriver markanvändning – särskilt urbanisering – som näst efter klimatförändringar den viktigaste faktorn när det gäller att förändra struktur, funktion och hälsa hos akvatiska ekosystem. Urbanisering skapar vattenföroreningar och försämrar vattenkvaliteten, samt påverkar de biofysiska strukturerna i vattenekosystem på flera olika sätt.
Urbanisering kan förändra de fysiska dimensionerna hos en sjö eller annan vattenförekomst och därmed förändra hela det akvatiska ekosystemet. Planering och förvaltning av vattenresurser i stadsområden kan omfatta åtgärder som byggandet av dammar, ompolering av floder, uppförande av skyddsvallar mot havet samt dränering av våtmarker. Tiffany Garrett vid Environmental Biology Program på Governors State University förklarar att alla dessa åtgärder direkt påverkar livsbalansen i akvatiska ekosystem och kan störa de komplexa, ömsesidigt beroende relationerna mellan djur, växter och mikroorganismer.
Förändringar av den fysiska strukturen i akvatiska ekosystem kan dessutom påverka vattenkvaliteten, till exempel genom att kanaler stängs av från sötvattenkällor, samt förändra sammansättningen av bottensediment och undervattensytor. Dessa förändringar får direkta konsekvenser för den biologiska mångfalden och arternas möjligheter att överleva.
I läroboken Fundamentals of Urban Runoff Management beskriver Richard Horner de biologiska effekterna av urbanisering som förändringar i sedimentens sammansättning och betydande minskningar av populationer av känsliga organismer. Biologiska förändringar påverkar hälsan hos fiskarter och växter, vilket i sin tur påverkar näringsvanorna hos de arter som lever i den akvatiska miljön.
Dessutom påverkar förändringar i sediment eller bottentäcke, liksom i fördelningen av akvatisk vegetation, reproduktionsbeteendet och äggens överlevnad. Detta kan i förlängningen förändra balansen mellan arter i hela ekosystemet.
Även om de flesta vattenföroreningar orsakas av att kemiska föreningar släpps ut i akvatiska miljöer leder föroreningarna till biofysiska förändringar i ekosystemet. Urbanisering tillför föroreningar till vattensystem på flera sätt, bland annat genom utsläpp, dagvattenavrinning, industriolyckor och surt regn. Föroreningar förändrar pH-nivån, försämrar vattenkvaliteten och orsakar skador som sprider sig längs hela näringskedjan.
Till exempel är växtätande fiskar ofta känsligare för vissa kemikalier, såsom kvicksilver, som vanligtvis finns i urbana akvatiska ekosystem. När fiskar äter växter intar de spårmängder av kvicksilver, vilket påverkar deras hälsa och populationsstorlek. Om deras population minskar påverkas i sin tur rovdjurens näringsvanor och överlevnad, eftersom dessa då tvingas söka nya byten.
Urbanisering påverkar också den biofysiska sammansättningen av akvatiska ekosystem genom överanvändning av vattenresurser för hushålls- och industriella ändamål. Sötvattenekosystem är särskilt utsatta för befolkningens behov av dricksvatten och bevattning inom jordbruket. Om befolkningens storlek överstiger gränserna för de tillgängliga vattenresurserna kan de urbana behoven tömma vattentillgångarna och därmed förstöra akvatiska ekosystem helt.
Ökande befolkningstryck påverkar inte bara närliggande akvatiska ekosystem utan även avlägsna miljöer, eftersom urbana samhällen söker resurser långt bortom sina egna gränser för att tillfredsställa sina växande behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online