Olja är idag en icke-förnyelsebar men nödvändig resurs i vår vardag. Detta fossila bränsle används till en mängd olika ändamål, bland annat som drivmedel för transporter och fabriker, för uppvärmning samt vid tillverkning av bläck, plaster, gödningsmedel och bekämpningsmedel. Tyvärr inträffar oljeutsläpp då och då i miljön – orsakade av olyckor, ofrånkomliga händelser som extremt väder och jordbävningar, eller genom medvetna utsläpp i samband med krig, skadegörelse och olaglig dumpning. Flera olika tekniker kan användas för att sanera oljeutsläpp och begränsa de skador detta farliga ämne kan orsaka.
Inneslutning och återvinning är en vanligt förekommande teknik där oljan omges av oljebojar och därefter samlas upp med så kallade skimmers. Metoden används flitigt eftersom den är den minst destruktiva formen av sanering av oljeutsläpp. Oljebojor finns i flera varianter, allt från uppblåsbara neoprenrör till fasta men flytande material. Skimmers separerar oljan från vattnet antingen med hjälp av centripetalkraft eller genom att vrida ur oljan som fastnat på oljeattraherande repmoppar. Trots sina fördelar är denna teknik endast 10–15 procent effektiv, även under de bästa förhållandena.
Dispergeringsmedel kan bryta upp oljan och påskynda dess naturliga biologiska nedbrytning genom att minska ytspänningen som annars hindrar olja och vatten från att blanda sig. Små oljedroppar börjar då bildas, vilket samtidigt ökar oljans yta. Det gör att oljan snabbare kan avdunsta naturligt eller brytas ner av bakterier. Dispergeringsmedel är mest effektiva om de används inom en till två timmar efter att utsläppet skett. Resultatet beror starkt på hur mycket tid som passerat sedan utsläppet, väderförhållandena, vilken miljö som drabbats samt typen av olja som läckt ut.
Biremediation innebär att biologiska medel används för att påskynda nedbrytningen av olja. De flesta beståndsdelar i olja kan brytas ner av bakterier och andra mikroorganismer till ofarliga produkter som fettsyror och koldioxid. Denna naturliga process kallas biodegradering. Nedbrytningsaktiviteten kan förstärkas genom tillsats av näringsämnen som kväve och fosfor, vilket stimulerar tillväxten av de mikroorganismer som bryter ner oljan.
Det kan låta oklokt att helt enkelt lämna oljan ostörd, men naturen har faktiskt en imponerande förmåga att själv bryta ner olja. Manuell sanering kan vara både svår och ineffektiv, medan naturen kombinerar vågor, vind och fotooxidation från solljus för att snabbt sprida ut och avdunsta de flesta typer av olja. Ett oljeutsläpp mitt ute i öppna havet, utan risk att förorena kustområden eller marin industri, kan därför med fördel lämnas åt naturens egna rengöringsprocesser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online