Grusbrytning stör marken och kan frigöra giftiga kemikalier i miljön. När brytningen sker nära en vattenkälla finns en betydande risk att både grundvatten och flodvatten förorenas. Konsekvenserna syns tydligt hos fiskbestånd, vilda djur, växter och människor. Grusbrytning är en kontroversiell verksamhet som bedrivs för att tillgodose människans ständigt växande efterfrågan på naturresurser.
Vattenföroreningar i samband med grusbrytning påverkar direkt de akvatiska växterna och strandzonerna längs flodbankarna. Den kemiska föroreningen skadar de mer tåliga växterna och dödar de känsliga arterna. Förorenade växter bidrar också till att kemikalierna sprids vidare till djurpopulationer som är beroende av växterna som födokälla. När växterna dör minskar samtidigt födan för insekter, och viktiga livsmiljöer för vilda djur förstörs. Grusbrytning i ett avrinningsområde där vattnet används för jordbruk påverkar dessutom människor direkt, eftersom kemikalierna kan hamna i grödor och boskap.
Akvatiska arter drabbas särskilt hårt av gruvrelaterade föroreningar i floder. Fisk, insekter och andra vattenlevande ryggradslösa djur tar upp kemikalierna och kan dö. De individer som överlever giften har sämre förutsättningar att fortplanta sig, och genetiska mutationer kan spridas till framgångsrik avkomma. Grusbrytning förändrar även sedimentens naturliga rörelser, och lekplatser i berörda floder förstörs ofta. Minskningen av växtmaterial påverkar i sin tur insektspopulationerna, som utgör en avgörande födokälla för fisk. Dammar kopplade till grusbrytning blockerar dessutom fiskarnas vandringar och höjer den totala vattentemperaturen i ekosystemet.
Flodvatten cirkulerar ner i grundvattenmagasin som används av människor som dricksvatten och hushållsvatten. Grundvattenmagasin nära ytan, med ett konstant flöde av flodvatten, gör inte att föroreningarna sjunker till botten. Hushåll med egen brunn påverkas om vattnet inte behandlas ordentligt. En brunn kan testa som en ren vattenkälla innan omfattande brytning påbörjas i området, men den är inte immun mot föroreningar när brytningsaktiviteten och mängden föroreningar ökar. Förorenade offentliga vattenkällor hanteras ofta genom att halten av fluorid i vattensystemet höjs.
Grusbrytning leder till förstörelse av flodernas naturliga fåror. Det ökade sedimentet förändrar flodens naturliga lopp. Föroreningarna dödar även den vegetation som är avgörande för att stabilisera flodbankarna. Instabila bankar och extra sediment klarar inte av att hålla kvar kraftiga vattenflöden mellan stränderna. Risken för svåra översvämningar ökar därmed dramatiskt, och det utökade översvämningsområdet hotar egendom utanför flodens normala lopp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online