Clownfisken, som blev extra känd genom filmen "Hitta Nemo", är en av de mest igenkännbara fiskarna på korallreven. Den har en intensiv orange färg med vita band och blir omkring tio centimeter lång. Egentligen kallas den falsk anemonfisk – den äkta anemonfisken är nästan identisk. Namnet kommer från havsanemonen som fisken lever tillsammans med för skydd.
Det slem som täcker clownfiskens kropp skyddar den mot havsanemonen som den bor hos. Innan den flyttar in hos sin nya värd rör clownfisken olika delar av kroppen mot anemonen för att vänja den vid sig. Slemmet gör fisken immun mot anemonens brännande nässelceller, som är dödliga för andra fiskar – bland annat de rovfiskar som annars skulle kunna hota clownfisken. Havsanemonen äter fisk, men clownfisken jagar bort inkräktare och håller samtidigt sin värd fri från parasiter. Det är ett klassiskt exempel på symbios där båda parter drar nytta av varandra.
Clownfisken har en mun och näsöppningar, så kallade naris. Kroppen känns igen på sin karakteristiska teckning med tre vita vertikala band över kroppen och fenorna. Enligt studien "Impact of Background on Color Performance of False Clownfish" av Inayah Yasir och Jian G. Qin kan färgerna faktiskt förändras beroende på omgivningen. Det första bandet sitter mellan ansiktet och gälarna, det andra tvärs över mitten av kroppen och det tredje vid stjärten.
Alla clownfiskar börjar livet som unga hanar, och senare förvandlas vissa av dem till honor – ett fenomen som kallas protandrisk hermafroditism. Honor är betydligt större än hanar. Hanen bygger ett bo och uppvaktar därefter honan genom att spärra ut sina fenor samt jaga och nypa henne tills hon går in i det bo han förberett. Honan lägger sedan mellan 100 och 1 000 ägg, som hanen befruktar externt. Äggen kläcks vanligtvis efter fyra till fem dagar.
Clownfiskens gälar finns i området vid det första vita bandet. Fisken har även de typiska fenorna: ryggfena, bukfena, stjärtfena och bröstfenor. Varje fena har en specifik uppgift och hjälper fisken att röra sig på olika sätt. Ryggfenan sitter på ryggen och används för balans och stabilitet under simningen; den främre delen är taggig medan den bakre är mjuk. Bukfenan sitter i bäckenområdet och bidrar också till stabiliteten. Stjärtfenan driver fisken framåt i vattnet, medan bröstfenorna används för sidorörelser och allmän manövrering.
Tack vare denna väl anpassade kropp och sitt unika samspel med havsanemonen har clownfisken blivit en av de mest fascinerande och välstuderade invånarna på världens korallrev.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online