I samband med det enorma oljeutsläppet i Mexikanska golfen 2010 riktades ett ökat fokus mot farorna med oljeborrning och de möjliga konsekvenserna för miljön om olja skulle läcka ut i haven eller andra naturliga miljöer. Många arbetare tvingades därför överväga nya sätt att sanera oljeutsläpp. Det finns flera olika metoder att rensa oljeutsläpp, och var och en kräver specifika verktyg och olika grad av mänsklig insats.
En metod för att rensa oljeutsläpp innebär helt enkelt att människor inte gör något alls. Olja är ett naturligt förekommande ämne, vilket innebär att planeten har egna medel att hantera stora mängder olja på egen hand. Sol, vind, havsströmmar och vågor samverkar alla för att bryta ner och avdunsta oljan snabbt utan någon mänsklig inblandning – vilket innebär att varken arbetskraft eller verktyg behövs för saneringen. De som övervakar oljeutsläpp bör dock komma ihåg att den här metoden fungerar bäst för lättare oljor i mindre mängder. Vid mycket stora utsläpp av tung olja kan andra saneringsmetoder vara nödvändiga.
En annan metod går ut på att begränsa utsläppet till ett visst område och sedan skumma av oljan från vattenytan. För denna process behöver arbetare en rad olika verktyg. Utöver båtar och andra transportmedel för att ta sig till utsläppet krävs stora fördämningar, så kallade bommar, som används för att ringa in ytoljan och hålla den inom ett bestämt område. Bommar kan tillverkas av uppblåsbara neoprenrör eller av fasta men flytande material.
Arbetarna behöver även avancerad skumningsutrustning. Vissa av dessa redskap är konstruerade för att skopa upp oljan ur vattnet, medan andra skummare suger upp oljan ungefär som en dammsugare. Dessa verktyg kan dock bli verkningslösa i mycket blåsig eller vågig sjö.
Arbetare med uppgift att sanera ett oljeutsläpp kan också välja att använda kemiska disperseringsmedel. Dessa medel minskar oljans ytspänning och gör det möjligt för små oljedroppar att blanda sig med vattnet, vilket ökar takten i den naturliga biologiska nedbrytningen och avdunstningen av oljan. Liksom alla metoder för att rensa oljeutsläpp har kemisk dispersering sina nackdelar. För att vara mest effektiv måste kemikalierna användas inom några timmar efter utsläppet, och processen kan dessutom skada många marina organismer ytterligare.
Arbetare kan även använda biologiska medel för att rensa oljeutsläpp. Genom att tillföra bakterier och mikroorganismer som bryter ner olja till ofarliga fettsyror kan utsläpp begränsas och saneras. Arbetarna gödslar området där utsläppet har skett med kväve och fosfor, vilka båda stimulerar en kraftigare tillväxt av dessa biologiska medel. Metoden är dock inte alltid framgångsrik, och mikroorganismerna kan vara svåra att kontrollera. Dessutom kan gödslingen i sig störa ekosystemet i området kring oljeutsläppet.
Valet av saneringsmetod beror på utsläppets storlek, typen av olja, rådande väderförhållanden samt känsligheten i det drabbade området. I praktiken kombineras ofta flera metoder – exempelvis inneslutning med bommar följt av skumning eller kemisk behandling – för att uppnå bästa möjliga resultat och minimera skadan på miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online