Plast är ett mångsidigt och i princip oförstörbart material, vilket gör det idealiskt för ett stort antal kommersiella och hushållsändamål. Plast har faktiskt ersatt många produkter som tidigare tillverkades av andra material – exempelvis har ketchupflaskor och andra förpackningar för kryddor blivit plastförpackningar. I många fall är detta oerhört praktiskt och bekvämt. Samtidigt medför plasten betydande miljöproblem, från själva produktionen ända fram till slutlig omhändertagande.
Plast är i grunden en derivat av petroleum, naturgas eller liknande råvaror. Dessa omvandlas till ett ämne som kallas polymerresin, som därefter formas till önskad produkt. Eftersom plast är en biprodukt av olja bidrar den till oljeberoendet – i en tid då det är allmänt erkänt att oljan inte kommer att finnas tillgänglig för evigt. Dessutom utgör plastproduktionen en betydande källa till både luft- och vattenföroreningar.
Trots att många typer av plast potentiellt kan återvinnas, hamnar mycket liten plast faktiskt i återvinningsprocessen. Den vanligaste återvunna plastsorten är polyetentereftalat (PET), som används i flaskor för läskedrycker. Endast cirka 15 till 27 procent av alla PET-flaskor återvinns årligen. Den andra plastsomten som återvinns i någon större utsträckning är högdenspolyeten (HDPE), som används i schampoflaskor, mjölkkannor och två tredjedelar av alla så kallade styva plastbehållare. Ungefär 10 procent av HDPE-plasten återvinns varje år.
Stora delar av all plast, särskilt plastpåsar, hamnar på soptippar. Utöver det faktum att tillgängligt deponiutrymme blir allt knappare, skapar plast särskilda problem på deponier. De flesta plaster är inte biologiskt nedbrytbara, vilket innebär att de inte sönderfaller till sina enkla beståndsdelar. Plasten blir alltså kvar på deponierna i obestämd framtid. Ett annat problem är att fåglar ofta trasslar in sig i plastpåsar och plastringar från burkar med läskedrycker, vilket kan leda till kvävning eller brutna vingar.
Vissa branschrepresentanter har förespråkat förbränning av plast som en metod för omhändertagande. En liknande process, kallad pyrolys, upphettar plasten till en sorts kolväteblandning som kan återanvändas i oljeraffinaderier och kemiska fabriker. Både förbränning och pyrolys är dock dyrare än återvinning, och båda processerna orsakar dessutom allvarliga problem med luftföroreningar.
En stor andel av plasten hamnar till sist i haven, där den ofta sönderdelas i små partiklar som äts upp av marina djur. Detta utgör ett potentiellt allvarligt hot mot näringskedjan, eftersom de marina djuren i sin tur äts av andra djur som till slut hamnar i människans kost. Ibland förekommer plastpartiklar i så stora mängder att de från håll ser ut som havsskum.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online