Kol är en av de billigaste och mest effektiva bränslekällorna på jorden. Tyvärr är den också en av de mest förorenande. Kol förorenar redan vid brytningen och orsakar allvarliga hälsoproblem för gruvarbetarna. Den förorenar dessutom när den eldas – även den så kallade "rena" kolet.
Kolbrytning medför flera omedelbara problem, bland annat risk för ras under själva brytningen samt sättningar, där markytan sjunker ner för att fylla ut gruvan långt efter att den övergivits. Kolet innehåller dessutom metan, en giftig växthusgas, varav en del släpps ut under brytningsprocessen.
Gruvor kan fortsätta att läcka ut pyrit i många år efter stängningen, eftersom vatten sipprar in i gruvan och sedan tränger ut igen och förorenar både lokal mark och grundvatten. Kol kan också börja brinna under brytningen eller långt därefter, till exempel genom antändning från blixtnedslag eller skogsbränder. Enbart i USA brinner idag fler än 100 underjordiska kolbränder under nio delstater, och några av dem har pågått i decennier – hela tiden med ofiltrerad kolrök som strömmar ut i atmosfären.
När kolet har brutits måste det först rengöras. Upp till hälften av materialet som tas upp ur en gruva består nämligen av mineraler som inte går att bränna, exempelvis järnsulfider. Kolen tvättas vanligtvis rent med vatten, men detta vatten försuras i processen och blir därmed olämpligt för både människor, djur och växter.
När kolet sedan eldas i kraftverk släpps ytterligare föroreningar ut i luften, bland annat växthusgaser som svaveloxid, kväveoxid och koldioxid.
Kolindustrin, representerad av American Coalition for Clean Coal Electricity, lanserade under presidentvalskampanjen 2008 begreppet "ren kol". Enligt Bryan Walsh, skribent på tidskriften Time, är dock idén till stor del en myt. Tankegången var att koldioxidutsläppen från kolet skulle kunna fångas in och lagras under jorden.
Enligt Walsh finns det dock "ingen ekonomiskt hållbar metod för att fånga in och lagra koldioxidutsläpp från kol, och många experter tvivlar på att någon sådan någonsin kommer att finnas". Och även om tekniken en dag skulle fungera skulle föroreningarna från själva brytningen och rengöringen av kolet ändå kvarstå.
Kolbrytning påverkar ofta hälsan hos de samhällen som ligger i gruvornas närhet. I extrema fall, som vid olyckor, kan konsekvenserna bli enorma. Den 22 december 2009 brast en fördämning i Tennessee Valley och cirka 4,2 miljarder liter vatten och kolaska forsade ut över hundratals hektar mark. Hem förstördes och den lokala dricksvattenförsörjningen förgiftades.
Men även när allt fungerar som det ska är kol farligt – både för gruvarbetarna och för människorna som bor runt gruvorna. En studie från Washington State University från 2001, som undersökte gruvsamhällen i West Virginia, fann en 70 procent ökad risk för njursjukdom, en 64 procent ökad risk för kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), inklusive emfysem, samt en 30 procent ökad risk för högt blodtryck – bland flera andra hälsorisker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online