Att förlora en nära anhörig är en av livets mest förkrossande händelser. När en person avlider i hemmet eller på en arbetsplats kan städningen efteråt kännas så traumatisk att familjen inte klarar av att utföra den själv. Utomhusscener städas ofta upp av räddningstjänsten, men när någon har avlidit inomhus kan saneringsbehovet bli omfattande. Lukter, blodspillor och vävnadsrester måste avlägsnas på rätt sätt. Genom att följa specifika rutiner säkerställs en permanent åtgärd, vilket ger möjlighet till en värdig avslutning på ett smärtsamt kapitel.
Kontakta din lokala folkhälsomyndighet för att ta reda på om din region kräver att personer som sanerar dödsplatser är certifierade för hantering av farliga ämnen. Skaffa eventuell nödvändig licens. Om behovet av sanering är akut och du saknar certifiering bör du anlita professionella saneringsfirmor.
Granska och följ de rutiner för hantering av biofarligt avfall som din folkhälsomyndighet har fastställt.
Be om hjälp eller stöd om du sanerar en dödsplats för första gången eller bara gör det vid detta enskilda tillfälle. Intrycken och lukterna kan vara både fysiskt och känslomässigt överväldigande, och din långsiktiga psykiska hälsa är minst lika viktig som själva städningen.
Bedöm också vilken typ av dödsfall det rör sig om – ett obevakat dödsfall, ett mord eller ett självmord. Sanering efter förruttnelse skiljer sig från sanering efter trauma, eftersom ett oupptäckt dödsfall kan ha funnits på platsen under mycket lång tid och därmed orsakat större skador.
Se till att du har skyddsutrustning, skyfflar och skurborstar. Du behöver troligen även påsar för biofarligt avfall samt fordon för att transportera kontaminerade material – exempelvis möbler, mattor och gipsväggar – till en förbränningsanläggning. Kontrollera att transporten rymmer stora föremål.
Kontrollera att förbränningsanläggningen du använder är godkänd för farligt avfall, om sådana krav gäller i ditt område.
Använd allmänna försiktighetsåtgärder mot blodburna patogener, till exempel att sterilisera krossat glas innan det tas bort från området.
Ta bort möbler, madrasser och andra flyttbara föremål som kontaminerats av kroppsvätskor.
Undvik att sprida blodspillor genom att täcka dem med pappershanddukar. Sterilisera genom att hälla en tioprocentig klorinlösning över spillan och låta den verka i tio minuter.
Avlägsna allt synligt biofarligt material, inklusive blod och vätskegenomträngning. Använd korrekt märkta behållare för farligt avfall.
Bedöm skadornas omfattning under mattor, i golv och på väggar. Trägolv, linoleum och till och med gipsväggar kan behöva rivas ut. Försummar du att ta bort kontaminerade golv riskerar du bestående lukter. Kontaminerade material utgör dessutom en biologisk risk och kan locka till sig insekter och gnagare. Allt borttaget material med vått eller torkat blod eller kroppsvätskor måste läggas i röda påsar för farligt avfall eller andra märkta behållare.
När arbetet är klart ska all utrustning, alla verktyg och all återanvändbar skyddsutrustning desinficeras. Glöm inte att sterilisera bilflak och andra transportytor.
Påbörja luktborttagning först när allt biofarligt avfall har avlägsnats. Dimmaskiner, fläktar, luftförskjutare och ozongeneratorer är några av de verktyg som kan användas.
Lägg dina kläder i en märkt plastpåse. Även om skyddsdräkten skyddar mot biofarliga ämnen tränger lukter sannolikt in i kläderna. Den som sanerar en dödsplats en enda gång kan välja att helt enkelt kasta kläderna, medan professionella sanerare ofta tvättar dem noggrant.
Duscha alltid noggrant med desinficerande tvål efter exponering för en dödsplats.
Sök stöd hos präst, kurator eller annan psykologisk expertis efter saneringen. Polisen kan ofta rekommendera polispräster eller kuratorer i trakten som har erfarenhet av att hjälpa människor med posttraumatisk stress.
Bekanta dig med symtomen på posttraumatisk stress, exempelvis ångestattacker och flashbacks, så att du kan söka hjälp i tid om du behöver det.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online