Destillerikolonner är termiska separationsanläggningar som använts i århundraden för att dela upp vätskor och gaser i sina grundkomponenter. Tekniken bygger på att olika ämnen har olika kokpunkter samt på att gas- och vätskeflöden återcirkuleras genom kolonnen. Temperaturen varierar längs kolonnens höjd, vilket gör att komponenterna samlas i olika blandningar på olika nivåer.
De två huvudtyperna av destillerikolonner är satsvisa (batch) kolonner och kontinuerliga kolonner. Brickkolonner är en form av kontinuerlig kolonn, och i dessa används flera olika typer av brickor, även kallade plattor. Här går vi igenom de tre vanligaste varianterna.
Klockbrickor var länge den mest använda bricktypen. Varje hål i brickan förses med en liten stigare, ett slags skorsten, över vilken en klocka monteras med ett mellanrum som låter ångan passera. Ångan stiger upp genom stigarna, leds nedåt av klockorna och tvingas ut genom spår i klockans kant. Därigenom bubblar ångan upp genom vätskan på brickan, vilket ger ett effektivt kontakt mellan faserna.
Siktbrickor har tillsammans med ventilbrickor i stor utsträckning ersatt klockbrickorna i moderna destillerikolonner. Anledningen är att de är enklare att underhålla och samtidigt mer effektiva. Konstruktionen är mycket enkel: brickan består av metallplattor med hål i varierande antal, storlek och mönster. Ångan leds rakt uppåt genom hålen och passerar direkt genom vätskan på brickan.
Ventilbrickor liknar klockbrickorna genom att hålen i plattan täcks av lock. Skillnaden är att locket inte sitter fast med ett fast mellanrum, utan lyfts av trycket från ångan som strömmar upp genom hålet. När ångan passerar leds den horisontellt ut genom vätskan på brickan. Enligt School of Chemical Engineering and Advanced Materials vid Newcastle University ger ventilbrickor en grundligare blanding av komponenterna än vad siktbrickor gör.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online