I USA övervakas det offentliga dricksvattnet av Environmental Protection Agency (EPA), som kontrollerar halterna av ämnen som arsenik, bly, klor och fluorid, samt mikrobiella föroreningar som cryptosporidium. Säkerhetskontrollerna syftar till att skydda konsumenterna från både akuta och långsiktiga hälsorisker.
Tillgången till rent dricksvatten är dock inte lika självklar världen över. I utvecklingsländerna är säkert dricksvatten ofta en bristvara – i Afrika har exempelvis endast 46 procent av befolkningen tillgång till rent vatten.
Här går vi igenom de viktigaste ämnen som påverkar dricksvattnets kvalitet och vilka gränsvärden som gäller.
Arsenik är ett naturligt förekommande ämne i jord och grundvatten som kan orsaka cancer och en rad andra sjukdomar. Tidigare låg maxgränsen för arsenik i dricksvatten vid 50 delar per miljard (ppb). År 2002 sänkte EPA gränsen till 10 ppb, efter forskning som visade att personer som regelbundet dricker vatten med 20 ppb arsenik löper en 0,7 procent högre risk att utveckla cancer under sin livstid.
Arsenik är särskilt ett problem i privata brunnar, eftersom dessa ofta saknar samma regelbundna kontroller som kommunala vattenverk. Bor du med egen brunn är det klokt att testa vattnet regelbundet.
EPA rekommenderar att du vidtar åtgärder om vattnet har en blyhalt över 15 ppb – exempelvis genom att byta ut gamla rör, installera ett filter eller välja flaskvatten. Det verkställda gränsvärdet ligger dock faktiskt högre än detta.
Bly är särskilt farligt för barn, som är mer känsliga för blyförgiftning än vuxna. Exponering kan påverka barnets utveckling, inlärningsförmåga och nervsystem. Äldre fastigheter med gamla vattenledningar är oftast de största riskzonerna.
En liten mängd fluorid i dricksvatten anses allmänt vara gynnsam för tandhälsan, eftersom det stärker tandemaljen och motverkar karies. Högre koncentrationer kan dock vara giftiga.
EPA:s nuvarande gränsvärde för fluorid är 4 milligram per liter vatten. En studie från National Research Council kom dock fram till att denna nivå är för hög och borde sänkas, eftersom långvarig exponering kan leda till skelett- och tandskador.
För cryptosporidium finns inga specifika gränsvärden för hur många cystor som tillåts i dricksvatten. Redan en extremt låg koncentration av denna eller andra patogener kan nämligen orsaka utbrott av sjukdom, med symptom som diarré, magkramper och feber.
Därför kräver EPA istället att vattenreningsanläggningar vidtar särskilda åtgärdsprogram för att förhindra cryptosporidium-förorening, bland annat genom effektiv filtrering och desinfektion.
Perklorater är endokrinstörande kemikalier som kan påverka kroppens hormonproduktion, framför allt produktionen av sköldkörtelhormoner. Hur farliga ämnena egentligen är är omdiskuterat.
En rapport från EPA bedömde att koncentrationer så låga som 1 ppb kan ha negativa hälsoeffekter, medan det amerikanska försvarsdepartementet hävdar att nivåer upp till 200 ppb är ofarliga. Många vattentillförsel i USA innehåller idag cirka 4 ppb perklorater.
Det finns ingen federal gräns för perklorater i dricksvatten – hittills är det endast delstaterna Massachusetts och Kalifornien som infört egna regleringar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online