System med omvänd osmos (RO) producerar färskvatten vid avsaltningsanläggningar världen över. Mindre versioner av dessa system är också vanliga i hushåll, där de renar kommunalt vatten och brunnsvatten som kommer in i hemmet. Det finns dock frågetecken kring huruvida RO-system verkligen kan leverera säkert dricksvatten på ett tillförlitligt sätt.
I slutet av 1940-talet pågick ett intensivt arbete för att hitta en fungerande metod för att avsalta bräckt vatten och havsvatten. Med finansiering från federala och delstatliga myndigheter utvecklade forskare vid University of California, Los Angeles det första membranet för omvänd osmos. Membranet var tillverkat av cellulosaacetat och kunde avvisa salt samtidigt som färskvatten passerade igenom med rimligt tryck och tillfredsställande produktionskapacitet. Denna uppfinning har möjliggjort försörjning av färskvatten i regioner som Mellanöstern och Nordafrika, där naturliga färskvattenkällor är knapphändiga.
Oavsett om det gäller storskaliga RO-anläggningar eller små hemenheter bygger systemen på samma grundprincip. Vatten pressas under tryck genom ett membranfilter med mikroskopiskt små porer. Porerna är endast stora nog för att släppa igenom vattenmolekyler. Saltmolekyler samt andra partiklar som är större än vattenmolekyler fångas upp av filtret. Det renade vattnet som passerat membranet samlas sedan upp för konsumtion.
Den största nackdelen med RO-system är att de ofta används för allmän vattenrening snarare än enbart avsaltning. Hemsystem marknadsförs särskilt som kapabla att leverera färskt och hälsosamt vatten för dryck och matlagning. Detta påstående är dock inte helt korrekt. Alla ämnen i vattnet vars molekyler är lika stora som eller mindre än vattenmolekyler passerar rakt igenom membranet och hamnar i det filtrerade vattnet. Vissa av dessa ämnen – bland annat läkemedelsrester, klor samt många herbicider och bekämpningsmedel – kan utgöra en risk för människors hälsa.
Dessutom avlägsnar RO-filter spårmineraler som magnesium och kalcium, mineraler som kan vara betydelsefulla för en god hälsa. Moderna system kompletteras därför ibland med efterföljande kolfilter och remineraliseringssteg för att delvis kompensera för dessa brister.
En rapport från University of North Dakota visar att RO-filter tar bort praktiskt taget alla mikroorganismer. Samma rapport varnar dock för att RO-membran lätt kan drabbas av små nålhålsliknande läckage, vilket skulle kunna släppa in skadliga bakterier i det renade vattnet. Därför bör man inte enbart förlita sig på ett RO-system för att eliminera bakterier. Källvattnet bör i stället redan från början vara fritt från skadliga mikroorganismer.
Filtrering med omvänd osmos är säker så länge användarna förstår teknikens begränsningar och använder den på rätt sätt. Metoden är utmärkt för avsaltning, men beroende på vilka föroreningar som finns i källvattnet kan andra filtrationssystem vara ett bättre alternativ. Att regelbundet kontrollera och underhålla sitt RO-system, samt testa sitt vatten, är avgörande för att garantera en säker och hållbar dricksvattenförsörjning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online