Indiens miljöskyddslag (Environment Protection Act) från 1986 gav den centrala regeringen befogenhet att "vidta åtgärder för att skydda och förbättra" miljön. Detta banade väg för att den centrala regeringen antog reglerna för hantering av farligt avfall (Hazardous Waste Management and Handling Rules) år 1989.
Miljö- och skogsministeriet förtecknar de olika typer av farligt avfall som omfattas av reglerna från 1989 – allt från cyanid till asbest. Förteckningen anger även de högsta tillåtna mängderna av respektive ämne.
Även om hanteringsreglerna från 1989 omfattar en rad olika bestämmelser finns det fyra krav av särskild betydelse. De reglerar ansökningar om auktoriserad verksamhetsplats, efterlevnad av gränsvärden och restriktioner, skyldigheten att föra register över verksamheten samt kravet på olycksrapportering. Reglerna har ändrats flera gånger sedan de ursprungligen stiftades, men de fortsätter att reglera de grundläggande säkerhetsfrågorna.
Anläggningar som hanterar farligt avfall är skyldiga att kontakta sin delstats styrelse för bekämpning av föroreningar (State Pollution Control Board). De måste ansöka om tillstånd att bedriva verksamhet som auktoriserad plats, vilket omfattar alla etableringar som samlar in, tar emot, behandlar, transporterar eller kasserar farligt avfall. När rätt ansökningsformulär har lämnats in anges i reglerna att anläggningen, efter tillräcklig kontroll, kan beviljas tillstånd i två år. Detta är beroende av anläggningens skick vid den första anmälan samt dess fortsatta efterlevnad av reglerna.
Styrelsen för bekämpning av föroreningar kan när som helst återkalla ett tillstånd. Vanligtvis kan en anläggning bedriva verksamhet i knappt två år innan tillståndet måste förnyas. Om en anläggning dock inte följer reglernas bestämmelser suspenderas tillståndet. Efterlevnad av gränsvärden och restriktioner är obligatorisk. Farligt avfall som når upp till eller överskrider de tillåtna mängderna i reglerna måste exempelvis hanteras och kasseras på korrekt sätt. En annan begränsning slår fast att import av farligt avfall till Indien från något land, i syfte att dumpa eller kassera det, inte är tillåten.
En central del av hanteringsreglerna från 1989 handlar om dokumentation. Att föra korrekta register över verksamheten med farligt avfall är avgörande. Obligatoriska rapporter lämnas in till styrelsen för bekämpning av föroreningar. Registren ska dokumentera de rutiner som används inom olika delar av hanteringen av farligt avfall. Innan materialet anländer till avfallsplatsen måste exempelvis anläggningens operatörer försäkra sig om att materialen är lämpliga för lagring och transport. Reglerna kräver att märkningen är synlig och lättläst, och att förpackningen är stadig nog att motstå tuffa fysiska påfrestningar.
Dokument med standardiserade arbetsrutiner blir ovärderliga om en olycksrapport skulle behövas. Enligt reglerna måste en anläggning omedelbart rapportera olyckor till styrelsen för bekämpning av föroreningar. Detta görs med formulär 5, som anger vilka uppgifter som ska redovisas. Formuläret måste innehålla information som händelseförloppet som ledde fram till olyckan och de akutåtgärder som vidtogs. Det bör också redovisa "de åtgärder som vidtagits för att förhindra att en sådan olycka upprepas".
Reglerna från 1989 har senare ersatts av nyare lagstiftning – först av Hazardous Wastes (Management, Handling and Transboundary Movement) Rules 2008 och därefter av Hazardous Waste Management Rules 2016. De fyra huvudprinciperna – tillståndsplikt, gränsvärden, dokumentation och olycksrapportering – ligger dock kvar som grundpelare i Indiens hantering av farligt avfall än idag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online