Fysiska parametrar hos vatten är de egenskaper som kan mätas direkt i dess naturliga tillstånd. Att mäta dessa egenskaper är avgörande vid analys av både dricksvatten och avloppsvatten, eftersom det möjliggör kvalitetskontroll som skyddar miljön och den allmänna hälsan. De vanligaste parametrarna som mäts för att bedöma vattenkvalitet är pH-värde, konduktivitet, temperatur och turbiditet.
Att mäta pH-värdet är en av de viktigaste fysiska parametrarna vid vattenanalys. pH-skalan sträcker sig från 0 till 14, där rent vatten ligger på sju, vilket betraktas som neutralt. Ett värde under sju indikerar att sura föreningar finns i vattnet, medan ett värde över sju visar på förekomst av alkalier (baser).
Konduktivitet används för att mäta vattnets förmåga att leda elektrisk ström. Näringsämnen, mineraler, metaller och föroreningar kan alla påverka denna förmåga. Enligt Coastal Watershed Council ligger konduktiviteten i floder vanligen mellan 50 och 1 500 µS/cm, i sjöar och dammar mellan 150 och 500 µS/cm, medan industriellt avloppsvatten kan uppvisa värden så höga som 10 000 µS/cm.
Vattnets temperatur påverkar dess förmåga att hålla kvar löst syre – en egenskap som är nödvändig både för växters fotosyntes och för vattenlevande organismers ämnesomsättning. Faktorer som väderförhållanden, skugga, utsläpp och inflöde av dagvatten kan alla påverka vattentemperaturen.
Turbiditet avser mängden suspenderade partiklar i vattnet. Även om vatten i avrinningsområden ofta är naturligt grumligt, kan turbiditetsmätningar tyda på erosion i området. Förhöjda värden kan också indikera överdriven näringstillförsel från gödningsmedel, kraftig algtilväxt samt avrinning av dagvatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online