Hårt vatten är rikt på lösta mineraler, medan mjukt vatten har behandlats för att avlägsna just dessa mineraler. Mjukt vatten är dock inte nödvändigtvis rent, eftersom det vanligtvis fortfarande innehåller andra joner – framför allt natrium och klorid.
En kristall av en jonförening, exempelvis NaCl (bordssalt) eller CaCl₂ (kalciumklorid), består av positivt laddade joner (katjoner) och negativt laddade joner (anjoner). Dessa attraherar varandra och hålls därför samman i en stabil struktur. När den jonföreningen löser sig i vatten dissociaras jonerna – de separeras och sprids fritt i vätskan.
Hårt vatten innehåller stora mängder kalcium- och magnesiumkatjoner. När dessa joner avlägsnas blir vattnet "mjukt", men det mjuka vattnet innehåller fortfarande andra joner, såsom natrium och klorid. Rent vatten å andra sidan innehåller uteslutande vattenmolekyler – inga lösta joner alls.
Vatten är ett så effektivt lösningsmedel för jonföreningar att det sällan, om ens någonsin, förekommer helt rent i naturen. Det går visserligen att ren eller avjonisera vatten genom att avlägsna alla lösta joner, men i de flesta sammanhang är detta onödigt. Mjukt vatten är ändå att föredra framför hårt vatten, eftersom mineralerna i hårt vatten kan bilda kalkavlagringar på rör, pannor och vitvaror. Det är därför många hushåll som använder brunnsvatten installerar en vattenavhärdare.
Kort sagt: skillnaden mellan mjukt och rent vatten handlar om graden av rening. Mjukt vatten är behandlat för att ta bort härdande mineraler som kalcium och magnesium, medan rent vatten är helt fritt från alla lösta ämnen – något som främst uppnås genom destillation eller avjonisering i laboratoriemiljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online