Sekundär succession syftar på återväxten av en livsmiljö i ett område där en störande händelse har inträffat och förstört den befintliga ovanjordiska växtligheten. Den störande händelsen kan exempelvis vara en skogsbrand, en avverkning eller en orkan. Händelsen stoppar dock bara tillväxten av växter ovan jord. Frön och växter under markytan som ännu inte hunnit grott bevaras ofta oskadade. Dessa frön och växter blir utgångspunkten för hela den sekundära successionsprocessen.
Sekundär succession är endast möjlig om viss växtlighet finns kvar efter en störande händelse. Växtligheten kan finnas under marken som en vilande planta, eller ovan jord som en växt eller ett träd som på något sätt har överlevt händelsen. När den nya växtligheten växer fram ur jorden, pollineras och gro till nya växter av samma art, förnyas områdets växtliv gradvis.
Ibland underlättar mänskligt ingripande den sekundära successionen. Vissa skogsföretag anställer specialiserade team för att främja återväxten av kalhyggen. Konstgjort stöd för den sekundära successionen kan innefatta borttagning av aska, utspridning av naturligt förekommande frön samt gödsling av både nya frön och befintliga växter.
Sekundär succession skiljer sig från primär succession genom att primär succession beskriver tillväxten av nytt liv i områden där ingen tidigare livsmiljö har existerat. Sekundär succession sker alltså som en återuppbyggnad av ett förstört habitat, medan primär succession är den första generationen av en helt ny livsmiljö. Exempel på miljöer där primär succession sker är jordskreds, ytor av brutna berg och klippor samt lavaflöden från vulkanutbrott – platser där ingen tidigare växtlighet har överlevt.
När en livsmiljö återhämtar sig från en störande händelse delas den sekundära successionen in i flera olika stadier:
Första stadiet: Tillväxten av så kallade pionjärväxter, som lockar fåglar och insekter tillbaka till området. Pionjärväxterna inkluderar ettåriga och fleråriga växter som gräs, blommor och små buskar, ofta av samma slag som växer på öppna fält.
Mellanstadiet: De mellanliggande arterna – buskar, snår och barrträd – som vanligtvis börjar utvecklas ungefär tio år efter den störande händelsen.
Klimaxstadiet: Det sista stadiet, ofta benämnt klimaxstadiet, inträder när mellanstadiet har utvecklats till en fullvärdig livsmiljö som liknar områdets ursprungliga skick innan händelsen inträffade.
Det tar vanligtvis mellan 30 och 60 år för en livsmiljö att fullständigt återskapas genom sekundär succession, beroende på vilka typer av träd och växter som finns i området. I det slutliga klimaxstadiet bör habitatet motsvara sitt tidigare skick, och det ursprungliga vilda djurlivet ska börja återvända och permanent etablera sig i området igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online