1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så genomför du en karaktärisering av farligt avfall – komplett guide

Den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) reglerar hanteringen av farligt avfall genom lagen Resource Conservation and Recovery Act (RCRA). Myndigheten har listat specifika typer av farligt avfall i tre kategorier. Om ett avfall inte finns med på listan måste det karaktäriseras som farligt genom laboratorieanalys av prover, med avseende på fyra egenskaper: antändbarhet, korrosivitet, reaktivitet och toxicitet.

När avfallet har klassats som farligt kräver EPA särskilda metoder för behandling, lagring och slutligt omhändertagande för att förhindra utsläpp som kan skada allmänheten och vilda djur.

Det här behöver du

  • Avfallsprover
  • Laboratorieutrustning

Instruktioner

1. Kontrollera EPAs lista över farligt avfall

Börja med att kontrollera om typen av avfall redan har bedömts som farligt enligt EPAs lista. Listan är indelad i tre grupper baserade på liknande ursprung: vanliga tillverknings- och industriprocesser (exempelvis rengörings- och avfettningsavfall), petroleumraffinering och tillverkning av bekämpningsmedel (exempelvis slam från avloppsvattenrening och processer), samt oanvända kommersiella produkter och kemikalier (exempelvis kasserade bekämpningsmedel och läkemedel). Avfallen identifieras med numeriska koder. Om avfallet finns på listan aktiveras särskilda krav på behandling, lagring och bortskaffande.

2. Testa avfallet för antändbarhet

Vissa avfall kan självantända under vissa förhållanden. Särskilda tester bestämmer flampunkten för vätskor, såsom avfallsoljelösningsmedel, och för fasta material, såsom belagda metaller. Pensky-Martens-testet med sluten kopp utförs i laboratorium, där ett flytande prov värms upp, rörs om och periodiskt antänds i en täckt kopp. När en låga sprider sig inom koppen registreras temperaturen som avfallets flampunkt. Avfallet får därefter aldrig behandlas, lagras eller bortskaffas vid den temperaturen.

För fasta avfall antänds ett 250 mm långt prov i ena änden. Sprider sig elden 200 mm inom en angiven tidsperiod klassas materialet som farligt avfall, och brännhastigheten måste fastställas (det vill säga hur lång tid det tar att brinna 100 mm) för att kunna ta fram säkra hanteringsrutiner.

3. Testa provet för korrosivitet

Material med ett pH-värde under 2 eller över 12,5 kan korrodera metallbehållare, såsom lagringstankar, tunnor och fat. Ett typiskt exempel är batterisyra, som kan läcka ur kasserade bilbatterier och bryta ned tätskikt i deponier. EPA kräver att både vattenbaserade och icke vattenbaserade avfall testas genom att stål av typen "SAE 1020" exponeras för det flytande avfallet, varefter man mäter hur mycket stålet löses upp. Avfall som karaktäriseras som korrosivt måste lagras, transporteras eller bortskaffas i specialkonstruerade behållare.

4. Observera provet för reaktivitet

Innan hantering bör avfallsprovet observeras med avseende på reaktivitet, det vill säga instabilitet. Avfall betraktas som farligt om det kan bli explosivt eller avge giftiga ångor när det utsätts för värme, tryck eller blandas med vatten. Litiumsulfidbatterier är ett exempel på reaktivt avfall, och för denna kategori finns inga föreskrivna standardtester. Observationer i en säker laboratoriemiljö kan dock ge värdefull information om hur avfallet bör hanteras. Genereras exempelvis giftiga gaser, ångor eller rök när ett prov kommer i kontakt med vatten, ska avfallet inte lagras eller transporteras i närheten av vatten.

5. Testa proverna för toxicitet via TCLP

Testa avfallsproverna för toxicitet med hjälp av Toxicity Characteristic Leaching Procedure (TCLP). TCLP-testet mäter rörligheten hos oorganiska och organiska föreningar genom flytande, fasta eller flerfasiga avfall och fastställer förekomst samt koncentrationer av ämnena efter transport. Testet simulerar hur föreningar vandrar genom en deponi. Laboratorieanalysen beaktar spädningsfaktorer och ger ett numeriskt toxicitetsvärde som jämförs med gällande gränsvärden. Överskrider resultatet de säkra nivåerna måste det toxiska avfallet deponeras på specialkonstruerade deponier som förhindrar att giftiga ämnen läcker ut i miljön.

Säkerhetsanmärkning

All hantering och analys av potentiellt farligt avfall bör utföras av utbildad personal i godkända laboratoriemiljöer med lämplig skyddsutrustning. Kontakta alltid behöriga myndigheter eller ackrediterade laboratorier innan du påbörjar en karaktärisering, eftersom lokala regelverk kan skilja sig från EPAs krav.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online