Avfall är en oundviklig biprodukt av råvaruutvinning och tillverkning, och en stor andel av industrins driftskostnader går åt till att hantera avfall. En betydande del av det industriella avfallet är farligt och innehåller ämnen som bly, kvicksilver och andra tungmetaller, reaktiva eller frätande kemikalier, explosiva material samt cancerframkallande ämnen. Felaktig hantering av industriellt och farligt avfall kan orsaka allvarliga problem för både människors hälsa och miljön.
Deponering är ofta den billigaste metoden för att göra sig av med industriellt avfall. En sanitär deponi innebär att avfallet tippas i en grop och täcks med jord. Det liknar en öppen soptipp, men skillnaden är att avfallet komprimeras i lager som separeras av jordlager. I slutet av varje dag läggs ett översta jordlager på för att hindra avfallet från att blåsa omkring och för att minimera lukter. När deponin har nått sin kapacitet täcks den med cirka 60 cm jord, och marken kan användas för utveckling om platsen bedöms vara säker.
Om avfallet är särskilt farligt används ofta en säker kemikaliedeponi, eftersom detta fortfarande är den billigaste metoden. Denna typ av deponi är speciellt konstruerad med komprimerad lera och specialtätskikt för att förhindra att farligt avfall läcker ut i miljön genom urlakning eller avdunstar ut i luften.
Förbränning innebär kontrollerad förbränning av avfall för att påskynda nedbrytningsprocessen. Metoden kan minska avfallsvolymen med upp till 90 procent och vikten med upp till 75 procent. Förbränning av organiskt och brännbart avfall kan dessutom användas för energiproduktion, som omvandlas till el.
Förbränning är ofta det mest miljömässigt hållbara sättet att bli av med mycket giftiga avfall, så länge det görs på rätt sätt. Avfall, luft och bränsle blandas noggrant under förbränningen för att säkerställa fullständig förbränning, och speciella efterförbränningskammare, rökgasrengörare och elektrostatiska filter förstör eller samlar upp skadliga utsläpp och aska i stället för att släppa ut dem i atmosfären.
Djupinjektion i brunnar används för att kassera flytande farligt avfall. Processen innebär att avfallet pumpas ner flera tusen fot djupt in i poröst berg, långt under dricksvattenkällorna. Avfallet leds genom ett injektionsrör som är omgivet av flera lager skyddsrör, vilket säkerställer att ett brott i själva injektionsröret inte förorenar grundvattentäkter.
Sedan 2010 har djupinjektion blivit ett alltmer populärt val för hantering av farligt avfall, eftersom utsläpp i ytvatten är strikt reglerade och därför betraktas som mindre miljövänligt. Det finns dock många okända faktorer kring djupinjektion, exempelvis de seismiska effekterna av det underjordiska tryck som skapas vid injektionen, hur avfallet reagerar med det omgivande undergrundsmaterialet, samt hur oförutsedd naturlig seismisk aktivitet skulle kunna äventyra injektionsplatsernas säkerhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online