Gymnasieskolor har stora och varierade vattenbehov. En skola använder vatten på många ställen: i toaletter, omklädningsrum, simhallar, idrottsplaner, drickskranar, laboratorier och skolkök. Det finns flera åtgärder en gymnasieskola kan vidta för att minska sin vattenförbrukning och belasta miljön mindre – samtidigt som kostnaderna för skattebetalarna minskar.
Ett av de enklaste sätten för en gymnasieskola att spara stora mängder vatten är att reparera befintliga armaturer. Läckande rör och rinnande toaletter kan slösa enorma mängder vatten, en droppe i taget. Att investera tid och pengar i byggnadens infrastruktur kan vara allt som krävs för att skolan ska nå sina besparingsmål – och samtidigt ge betydande ekonomiska vinster.
Genom att strikt följa ett schema för regelbundna inspektioner av byggnadens system, som en del av en underhållschecklista, upptäcks problem snabbt och kan åtgärdas innan de hinner utvecklas.
Räcker inte reparationerna till för att nå målet bör nästa steg vara att installera högeffektiva apparater och armaturer. Beluftare i tvättställ och drickskranar minskar vattenflödet utan att trycket försämras. Högeffektiva diskmaskiner i skolköket och personalutrymmena bidrar också med betydande besparingar, liksom snålspolande toaletter och duschmunstycken i omklädningsrum och toaletter.
Timrar är ovärderliga som vattenbesparande funktioner. Tvättställ och duschar som stängs av automatiskt förhindrar slöseri orsakat av vandalisering eller slarv.
En stor andel av en gymnasieskolas vattenanvändning går till bevattning av idrottsplaner och andra gräsytor. Skolor kan spara vatten genom att ta bort gräs där det inte behövs, exempelvis i innergårdar, framför byggnaden och i andra dekorativa planteringsytor. Gräsmattor kan ersättas med inhemska växter och marktäckare som kräver mindre vatten, medan andra ytor fylls med bark eller täckmaterial. Detta steg kan till och med höja den estetiska attraktionskraften hos skolans omgivningar.
Skolor med goda ekonomiska resurser bör även överväga konstgjorda spelplaner. Trots de höga investeringskostnaderna kräver de mindre underhåll än naturligt gräs och behöver aldrig vattnas. De kan dessutom öka säkerheten för idrottande elever genom att eliminera de ojämnheter som naturligt uppstår i jord och gräs.
Gymnasieskolor med egen simhall står inför särskilda utmaningar när det gäller att spara vatten. Investeringar i effektivare filtrerings- och dräneringssystem, som minskar behovet av frekventa påfyllningar, betalar sig snabbt och hjälper skolan att nå sina besparingsmål.
Skolstyrelser skulle klokt göra i att bygga fristående badanläggningar på centrala platser, där de kan delas av flera skolor inom kommunen. Om möjligt bör skolor även söka samarbete med lokala offentliga eller privata badanläggningar för elevernas träning, i stället för att investera i en egen bassäng som kommer att kräva stora mängder vatten i många år framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online