Sydamerika är rikt på naturresurser, och gruvdrift samt mineraler utgör en stor del av regionens ekonomi. Gruvverksamheten i Amazonas regnskog har ökat kraftigt under de senaste två decennierna, i takt med att mineralfyndigheterna i regionens bergsområden börjat ta slut. Amazonas rymder enorma mineraltillgångar, och sydamerikanska ledare – angelägna om att sätta sina länder på utvecklingens väg – har beviljat gruvrättigheter till tusentals hektar regnskog.
Gruvdrift i Amazonas regnskog förekommer i de sydamerikanska länderna Peru, Colombia, Bolivia, Ecuador, Venezuela och Brasilien. Enligt U.S. Department of State är Peru världens största producent av silver, tvåa i zink och trea i både koppar och tenn. Mineralexporten stod för hela 63 procent av Perus exportintäkter år 2008.
Colombia är världens femte största kolexporterande land och har dessutom nyligen öppnat delar av Amazonas regnskog för brytning av guld, silver, koppar och molybden. Brasilien bryter stora fyndigheter av järn och mangan, medan landets tillgångar av nickel, tenn, bauxit, beryllium, koppar, bly, volfram, zink och guld numera anses nästan uttömda. Bland övriga viktiga gruvexportprodukter från Amazonregionen märks silver, smaragder och diamanter.
Gruvdriften utgör en betydande andel av de sydamerikanska ländernas ekonomier och genererar intäkter till offentliga projekt och infrastruktur. Regionens mineralresurser ger Sydamerika en stark position på den globala ekonomiska scenen samt inflytande över internationella handelspolitiska frågor.
Gruvindustrin påpekar också att, trots kritiken om miljöskador, "den ursprungliga floran och faunan på stora delar av marken som används för gruvdrift återställs när verksamheten upphör", enligt European Aluminum Association (EAA).
Gruvdriften i Amazonas orsakar dock omfattande miljöförstöring. Regnskogarna hör till världens mest artrika och samtidigt mest sköra ekosystem. Avskogning sker när regnskogens ytskikt tas bort för att komma åt mineralfyndigheterna under jorden.
Även om gruvbolagen ofta framhäver sina åtgärder för skogsåterställning är det mycket svårt att återställa en avverkad gruvplats till äkta regnskog – stora delar av det ursprungliga ekosystemet går oåterkalleligt förlorat. Föroreningar av mark och vatten är ytterligare allvarliga miljökonsekvenser av gruvverksamheten.
Gruvdriften i Amazonas regnskog drabbar hårt de människor som är beroende av skogens resurser för sin dagliga försörjning. Enligt World Rainforest Movement "hotar gruvprojekt i Amazonas de lokala samhällenas själva överlevnad, eftersom gruvverksamheten förorenar floder, minskar den inhemska floran och faunan samt begränsar regionens urinvånares användning av naturresurser".
Förorenat vatten och förstörd jordbruksmark gör det omöjligt för många samhällen att odla grödor, vilket allvarligt äventyrar deras traditionella självhushållning.
Även om sydamerikanska regeringar traditionellt har beviljat generösa koncessioner till utländska gruvbolag – och till och med upphävt lagar som förbjudit gruvdrift i nationellt skyddade naturområden – finns det viss skyddande lagstiftning. Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter arbetar för att skydda ursprungsbefolkningars rättigheter när dessa hotas av gruvdrift och andra destruktiva verksamheter.
Därtill har Internationella arbetsorganisationen (ILO) antagit konvention 169, som "etablerar ett system av skydds- och konsultationsmekanismer gällande lagar, projekt och policyer som påverkar urfolks hemtrakter", enligt nyhetsbyrån Inter Press Service (IPS).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online