En radiovåg är en form av elektromagnetisk strålning. Andra former är mikrovågor, synligt ljus, röntgenstrålar och gammastrålar. Radiovågor har låg frekvens, vanligtvis tusentals hertz, det vill säga vibrationer per sekund. Dessa vågor kallas icke-joniserande och anses inte kunna bryta DNA-bindningar. Det skulle innebära att de inte påverkar levande organismer – men så är inte fallet.
Redan 1959 visade en studie från New England Institute for Medical Research att radiovågor påverkar organismer ända ner på cellulär nivå.
Ett enkelt men genomgripande experiment genomfördes 1959 vid New England Institute for Medical Research med hjälp av en liten encellig organism som kallas Euglena. Tre forskare – Dr. John L. Cutler, Dr. John H. Heller och Dr. A.A. Teixeira-Pinto – ledde studien.
När forskarna utsatte organismerna för pulserade radiovågor ställde de sig omedelbart på rad och började simma i exakt linje längs radiofrekvensfältet. De svängde till och med vid slutet av banan och återvände i formation. När forskarna ökade frekvensen vred sig Euglena omedelbart 90 grader i formation och fortsatte simma i den nya riktningen. Experimentet visade dessutom att även partiklar inuti cellerna styrdes av frekvensen.
Experimentet utfördes därefter på en vitlöksplanta. Efter bara fem minuters exponering för ett radiovågfält hade kromosomerna – de strukturer som styr arvsegenskaperna – förändrats och uppvisade avvikelser som annars är kända för att orsakas av joniserande strålning.
”Elektromagnetisk strålning är ett större hot mot planeten än den globala uppvärmningen”, säger Dr. Robert O. Becker, verksam inom ortopedisk kirurgi vid Veterans Hospital i Syracuse, New York, och författare till boken ”The Body Electric”, som handlar om farorna med elektromagnetisk förorening.
Third World Network, ett oberoende ideellt internationellt nätverk av organisationer och individer som arbetar med utvecklingsfrågor, rapporterar att besvär som sömnstörningar, astma, högt blodtryck, minnesproblem, tinnitus och influensaliknande sjukdomar har blivit allt vanligare och allvarligare i USA. Ökningen sammanfaller i tiden med lanseringen av de första mobiltelefonitjänsterna i storstäderna.
År 2000 använde 95 miljoner amerikaner sina mobiltelefoner dagligen. Som svar på den växande användningen införde branschorganisationen Cellular Telecommunications Industry Association en policy som krävde att mängden strålning som olika mobiltelefonmodeller avger skulle offentliggöras.
Enligt myndigheten Federal Communications Commission mäter den specifika absorptionsgraden, SAR (Specific Absorption Rate), hur mycket radiofrekvent energi kroppen absorberar vid användning av en mobiltelefon. En användare kan alltså utsättas för en viss grad av värmepåverkan.
Det finns dock en viktig skillnad mellan SAR-mätningarna och studien från 1959 vid New England Institute for Medical Research. Studien visade nämligen att problemet inte primärt är den värme som avges, utan själva radiofrekvensvågorna och hur de påverkar organismens biologi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online