Ett överskott av järn är den vanligaste orsaken till rött vatten i hemmet. När vattnet lämnar ledningarna och kommer i kontakt med luft oxiderar det kolloidala järnet i vattnet och antar en röd färg. I de flesta fall kommer järnet in i vattnet när regn- och ytvatten sipprar ner genom marken till grundvattnet. Andra gånger är det den korroderande process där surt vatten angriper järnrör som gör att järn lakas ut i vattnet. Järn är inte skadligt för hälsan, men kan ge vattnet ett obehagligt utseende, smak och lukt – problem som vattenbehandling kan åtgärda.
Rött vatten kan ha en mustig eller metallisk lukt och smak. Mangan förekommer ofta i vatten med höga halter järn och förstärker de obehagliga effekterna. Järn i vattnet kan dessutom gynna tillväxten av bakterier som livnär sig på både järn och mangan. Dessa bakterier är inte farliga för människor, men de bildar slem och förändrar färg och konsistens hos mat och dryck. De orsakar också fläckar på köks- och badrumsinredningar samt missfärgningar av tvätt. Järn och mangan kan även täppa till rör och bilda avlagringar i vitvaror, vilket försämrar deras prestanda.
Det första steget för att avgöra rätt behandlingsmetod för ett vattenproblem är alltid att analysera vattnet. För att hitta rätt filtrerings- eller behandlingssystem behöver du också identifiera nivåerna av andra föroreningar i vattnet. Det finns flera behandlingar som är effektiva mot järn och mangan, men inte mot andra föroreningar. De övriga föroreningarna hjälper dig därför att avgöra vilken behandling som passar bäst i just din situation.
Kalk kan användas som behandling om järnet kommer från huvudledningarna. Det används oftare av kommunala vattenverk än av enskilda fastighetsägare. Kalk kan tillsättas sura vattentäkter för att minska eller eliminera korrosionen i järnrören. Kalk förebygger också korrosion genom att binda med koldioxiden i vattnet och bilda kalciumkarbonat, vilket skapar ett skyddande lager på insidan av rören.
Målet med alla hushållsbehandlingssystem är att sänka järnhalten till under 0,3 ppm (parts per million), tröskelvärdet där oönskade effekter börjar uppstå. Ofta kan borrning av en ny brunn på en ny plats, eller fördjupning av en befintlig brunn, lindra problemet. Att fråga grannarna om deras vattenkvalitet samt var och hur djupt deras brunnar ligger kan hjälpa dig att ta reda på vilken lösning som passar bäst.
Vattenavhärdare avlägsnar järn, kalcium, magnesium och andra vanliga mineraler från vattnet. Det görs med hjälp av negativt laddade jonpellets och en saltlösning av natrium- eller kaliumklorid som binder till de positivt laddade mineralerna och neutraliserar dem. Vissa avhärdningssystem klarar inte av att avlägsna järn, så systemet måste väljas noggrant. Vissa vattenavhärdningssystem används därför tillsammans med ett annat filtreringssystem.
Filter kan kombineras med beluftning eller kemisk oxidation för att avlägsna järn ur vattnet, eller användas på egen hand. Beluftning tillför luft till vattnet, vilket gör det lättare för filtret att fånga upp järnpartiklarna. Kemisk oxidation omvandlar järnet till en form som filtreras bort lättare. Oxidationsfilter kan användas separat, men förbrukar mycket vatten eftersom de behöver backspolas ofta för att avlägsna järnpartiklar och fortsätta vara effektiva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online