Växthusgaser förknippas oftast med koldioxid, men begreppet omfattar även metan och lustgas (dikväveoxid). Dessa gaser styr hur jordens atmosfär fångar upp och behåller solvärmen – därav deras namn – men de kan också medföra andra risker för människor och miljö, bland annat kroniska sjukdomar, luftföroreningar och explosionsfara.
Metan är en allvarlig oroskälla. Även om mindre mängd metan släpps ut i atmosfären än koldioxid är dess värmepotential per enhet betydligt högre – uppskattningsvis 28 gånger starkare än koldioxid sett över hundra år. Atmosfäriskt metan beräknas därför stå för ungefär en tredjedel av växthusgasernas samlade påverkan på klimatförändringarna.
Utöver industriella utsläpp är metan en beståndsdel i naturgas och bildas på soptippar när organiskt material bryts ner. Metan från deponier bidrar inte bara till växthusgashalterna i atmosfären – gasen kan också vandra genom marken och tränga in i närliggande bostäder. I hem där metan förekommer utan att upptäckas lurar två allvarliga faror: kvävning och explosion.
Koldioxid klassas som ett gränsöverskridande luftföroreningsämne, vilket innebär att utsläpp i ett enskilt område bidrar till de globala halterna. Liksom andra växthusgaser fångar koldioxid solvärmen i atmosfären och driver på de gradvisa klimatförändringarna, framför allt den globala uppvärmningen.
Utöver de globala effekterna kan stora koldioxidmängder i tätbebyggda områden bilda så kallade urbana koldioxidkupoler – koncentrerade ansamlingar av gas från industri och biltrafik. Sådana kupoler har mätts i bland annat Phoenix i Arizona och Salt Lake City i Utah. De påverkar de lokala halterna av ozon och fina partiklar, vilket kan öka förekomsten av lungsjukdomar som astma, emfysem och cancer.
Lustgas (dikväveoxid) är i sin förmåga att bidra till växthuseffekten en värdig rival till koldioxiden. Den medför också andra hälsoproblem för personer som under lång tid utsätts för ämnet via luftföroreningar. Långvarig exponering kan leda till sömnlöshet, depression och illamående.
Fall av högt blodtryck, blodförgiftning, stridor, lungkollaps, blod i urinen och högt blodsocker har dessutom diagnostiserats som följder av överexponering för lustgas. Dessa tillstånd kan dock inte uppkomma vid de lustgaskoncentrationer som råder i dagens atmosfär.
Den globala klimatförändringen får såväl direkta som indirekta konsekvenser för människan. En direkt effekt är spridningen av malariamyggan Anopheles. År 2010 pekade tidskriften The Quarterly Review of Biology ut temperaturhöjningen som en bidragande faktor till att myggans utbredningsområde expanderade till delar av Afghanistan, Indonesien och Östafrika som tidigare varit opåverkade.
Aspelbestånden i Kalifornien, Arizona, Nevada och Colorado hade minskat med över 500 000 acres (cirka 200 000 hektar) fram till 2010, till följd av ökade populationer av barkborrar som gynnas av stigande temperaturer. Förlusten av dessa träd slår direkt mot gräsvegetationen som växer under dem – vegetation som binder och lagrar vatten som närliggande stadsområden är beroende av.
Växthusgasernas konsekvenser sträcker sig långt bortom själva uppvärmningen. De försämrar luftkvaliteten i våra städer, skapar direkta hälsorisker i form av explosions- och kvävningsfaror samt påverkar ekosystem och sjukdomsmönster världen över. Att snabbt minska utsläppen av koldioxid, metan och lustgas är därför avgörande för både folkhälsan och miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online