Säkerhet och medvetenhet kring RF-strålning

Strålning är energi som överförs genom rymden i form av elektromagnetiska vågor eller subatomära partiklar. Den avges från olika källor, bland annat mikrovågor, infrarött ljus, synligt och ultraviolett ljus, radiofrekvent strålning samt röntgen- och gammastrålning. Överexponering är ovanligt, men kan förekomma i vissa arbetsmiljöer.

OSHA-standarder

Sju OSHA-standarder reglerar radiosäkerhet på arbetsplatsen. OSHA 29 CFR 1910.97 (a) (2) (i) definierar den högsta tillåtna exponeringsnivån. Standard 1910.268 avser specifika branschregler för telekommunikation, medan 1926.54 och 1926.20 gäller byggbranschen. Standard 1910.147 kräver låsning och märkning (lockout/tagout) av strömförsörjningen vid underhållsarbeten. Standard 1910.132 beskriver lämplig personlig skyddsutrustning, och standarderna 1910.145 och 1926.200 täcker kraven på varningsmärken för farliga områden.

Faror för människor

Hälsoeffekter av RF-strålning kan endast uppstå vid en exponeringsnivå som ligger tio gånger eller mer över den tillåtna standarden. Sådana farliga nivåer uppnås inte vid normal användning av mobiltelefoner eller hushållsmikrovågsugnar. De potentiella effekterna av exponering som är tio gånger över gränsvärdet inkluderar:

• ökad kroppstemperatur
• katarakt (grå starr)
• minskat spermieantal hos män
• brännskador eller elchocker.

Exponering innebär ingen större risk för ett foster än för modern.

Faror för ammunition

RF-strålning kan påverka sprängämnen och orsaka för tidig detonation av elektriskt initierade spränganordningar.

Risk för elektromagnetiska störningar

RF-strålning kan störa annan elektronisk utrustning. Därför är användningen av vanliga apparater, exempelvis mobiltelefoner, inte tillåten på vissa platser, såsom ombord på flygplan eller inom sjukvårdslokaler.

Säkerhet och kontroller

Organisationer kan minska riskerna med RF-strålning genom att ta fram ett säkerhetsprogram och tillämpa lämpliga säkerhetskontroller:

• Identifiera potentiella RF-faror och använd kontroller som följer relevanta riktlinjer, exempelvis de som fastställts av ACGIH, ANSI, ICNIRP och IEEE, inklusive att etablera säkra arbetsrutiner och utbilda personalen i dessa säkerhetsprotokoll.
• Identifiera, skylta och begränsa åtkomsten till områden med RF-faror.
• Använd endast RF-utrustning som uppfyller gällande säkerhetsstandarder för radiofrekvens.
• Skapa ett utbildningsprogram för RF-säkerhet och hälsa så att medarbetarna förstår vilka RF-faror som finns på arbetsplatsen och vilka kontroller som används. En del av säkerhetsprogrammet bör vara ett medicinskt övervakningsprogram.
• Genomför årliga utvärderingar av programmets effektivitet för att identifiera och åtgärda brister.
• Fördela tydliga säkerhetsansvar till personal och ge dem befogenheter och resurser för att implementera och upprätthålla säkerhetsprogrammet.