I Florida finns två välkända ätliga arter av ödlfisk: den havslevande ödlfisken (Synodus poeyi) och den kustnära ödlfisken (Synodus foetens). Den havslevande arten är den mindre av de två och förekommer i hela Florida, på Bahamas och i Karibien. Den kustnära ödlfisken, som normalt mäter 38–41 centimeter, lever längs Floridas kustområden. Den största dokumenterade kustnära ödlfisken vägde cirka 0,9 kilogram.
Förutom skillnader i färgteckning ser de två arterna mycket lika varandra ut, och båda har en uppsättning vassa tänder. Båda är bruna med mörka diamantformade fläckar, men den havslevande ödlfisken har en något mörkare ton. Den havslevande arten har också en större mun och ett trubbigare huvud än sin kustnära släkting, som å andra sidan blir cirka 8–10 centimeter större. Den kustnära ödlfisken går även under namnen galliwasp, lagarto och sand pike.
Floridas fiskare fångar sällan ödlfisk med flit. Arterna betraktas snarare som ett besvär, eftersom de ofta nappar på bete i praktiskt taget alla storlekar. Det finns inga statliga kvoter eller särskilda regler för fångst av ödlfisk i Florida. Ingen av arterna anses dock ha någon särskilt eftertraktad smak, och båda är benigare än de fiskar som fiskare vanligtvis riktar in sig på. Med det sagt attackerar de både levande och dött bete samt konstgjorda drag med stor beslutsamhet. När de fastnar i trålsläp kasseras de oftast.
Båda arterna föredrar att vistas nära bottnen i sina livsmiljöer, vilket gör dem sårbara för bottentrålning – en fiskemetod som oselektivt sveper upp allt som håller till på havsbotten. Enligt Deep Sea Conservation Coalition, en global sammanslutning av fler än 40 naturvårdsorganisationer, visar studier att bland annat ödlfisk skadas av den trålning som bedrivs utanför kusterna och längs Floridas kustnära vatten. Trålning av havsbotten minskar livsmiljöernas komplexitet, produktivitet och biologiska mångfald.
En studie av maginnehåll hos den kustnära ödlfisken visade att dess kost består av många olika fiskarter – både byten och egna rovdjur. Totalt identifierades 17 arter som utgjorde den kustnära ödlfiskens huvudsakliga föda. Intressant nog ingick några av de fiskar som ödlfisken äter dess egna naturliga fiender. Födan varierar beroende på vilka arter som finns tillgängliga och på ödlfiskens egen storlek. Den är inte begränsad till artens egen livsmiljö, men byten från sandbottnar och fria vattenmassor var vanligast.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online