Frigolit, även känt som polystyren, är en lätt men icke-nedbrytbar plast. Under hela dess livscykel – från tillverkning till slutlig hantering – skadar materialet både människors hälsa och miljön. Nya tekniska framsteg har dock gjort det möjligt att ta fram alternativ, exempelvis biologiskt nedbrytbar frigolit baserad på majs.
Frigolit tillverkas av tre huvudingredienser: bensen (en klar, behagligt doftande vätska), styren (en oljig vätska) och eten (en gas som blir flytande vid låga temperaturer).
Bensen utvinns ur kol, medan styren förekommer naturligt i många livsmedel. Eten finns i praktiskt taget alla växter.
I sitt ursprungliga tillstånd är frigolit en hård plast. Först när den injiceras med eten, som fungerar som ett bläsningsmedel, fylls materialet med små luftfickor som ger det dess karakteristiska lätta struktur. Tidigare använde tillverkarna freoner (CFC) som bläsningsmedel, vilket bidrog kraftigt till global uppvärmning och nedbrytning av ozonlagret.
Frigolit är ett mycket vanligt material som används i livsmedelsförpackningar, emballage och byggnadsisolering. När människor konsumerar mat som förpackats i frigolit kan styren läcka ut i kroppen och successivt ansamlas i fettvävnaden.
När frigolit kasseras hamnar större delen på deponier, där materialet utgör mer än en fjärdedel av det totala sopavfallet. Endast ett fåtal företag återvinner frigolit till nya material. Om avfallsanläggningar i stället väljer att bränna frigolit för att frigöra plats släpps farliga kemikalier ut i luften.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online