När organiskt avfall bryts ner på en deponi bildas gaser som en biprodukt av bakteriernas aktivitet. Vilka gaser som produceras beror på flera faktorer, bland annat deponins storlek, djup, ålder och kemiska miljö. Även typen av sopor spelar en viktig roll. Gaserna som uppstår på deponier är oftast en kombination av flera olika ämnen.
Metan finns naturligt i miljön, men avges även från deponier. Gasen är potentiellt brandfarlig och explosiv, särskilt när den samlas i trånga utrymmen. Metan utgör vanligtvis 45 till 60 procent av de gaser som produceras på deponier. I USA är deponier den största enskilda källan till metanutsläpp.
Koldioxid utgör normalt 40 till 60 procent av gaserna som avges från amerikanska deponier. Även om koldioxid förekommer naturligt i atmosfären bidrar dess stigande koncentration till klimatförändringarna. Av denna anledning klassificeras gasen som en så kallad växthusgas.
Sulfiderna är det som ger deponin dess karakteristiska rutten lukt. Med tanke på den starka doft som dessa ämnen orsakar skulle man kunna tro att de utgör en betydande andel av den totala gasmängd som avges från deponier. I verkligheten står sulfiderna dock för högst 1 procent av deponigaserna. Denna gaskategori omfattar svavelväte, dimetylsulfid och merkaptaner.
Bland övriga gaser som produceras på deponier återfinns kväve, syre, ammoniak, väte och kolmonoxid. Med undantag för kväve, som utgör 2 till 5 procent av deponigaserna, står dessa gaser för 1 procent eller mindre. Ibland kan även en annan grupp ämnen påträffas: icke-metanorganiska föreningar, däribland trikloretylen, bensen och vinylklorid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online