Alla vätskor har ett visst pH-värde, som anger hur sura de är. Ett avrinningsområde är ett geografiskt område där flera olika vattenkällor – bland annat nederbörd – samlas och rinner ut via en gemensam utloppspunkt. Enligt Utah State Universitys (USU) avdelning för vattenkvalitet är pH-nivån i ett avrinningsområde en av de allra viktigaste faktorerna för dess förmåga att bära upp liv. Tyvärr är människan ofta den främsta orsaken till kraftiga pH-förändringar som kan försämra både vattenkvaliteten och livsvillkoren i området.
pH-skalan används för att mäta surheten i ett avrinningsområde. Skalan sträcker sig från 0 till 14, och ju lägre värde, desto surare är vattnet. Rent vatten har ett neutralt pH-värde på 7. De flesta naturliga avrinningsområden ligger dock mellan 6,5 och 9, beroende på naturliga variationer som typen och mängden mineraler i marken samt graden av föroreningar.
Växter och djur i vattenmiljöer är anpassade till en viss pH-nivå i sin omgivning. När pH-värdet hamnar utanför det normala intervallet får det allvarliga konsekvenser: ett pH lägre än 4 eller högre än 10 dödar det allra mesta livet i vattnet. Även mindre förändringar kan störa fortplantning, tillväxt och näringskedjor.
Vissa mineraler, så kallade buffertar, hjälper till att hålla pH-värdet mer neutralt. Kalciumkarbonat är ett vanligt exempel. Avrinningsområden i västra USA innehåller ofta sådana buffertar, vilket gör dem mer motståndskraftiga mot försurning, medan områden i nordöstra USA vanligtvis saknar dem och därmed är känsligare.
Surt regn uppstår när förorenande utslätt reagerar med atmosfären och gör nederbörden sur. Detta kan göra vattnet så surt att vissa amfibier inte längre kan överleva där. Forskare menar att surt regn delvis kan förklara de minskade bestånden av amfibier och fisk som observerats under de senaste decennierna. Att minska utsläppen av svavel- och kväveföreningar är därför avgörande för att skydda våra vattendrag på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online