Environmental Protection Agency (EPA) begränsar hur industrin får göra sig av med farligt avfall, men trots detta kan avfallet ta sig ut i miljön och orsaka allvarliga skador. Medan korrekt hantering av giftigt avfall innebär små risker leder olaglig eller slarvig dumpning ofta till långvarig förorening av miljön. Dessa gifter tar sig så småningom vidare till både djur och människor.
EPA reglerar hantering och behandling av farligt avfall genom avsnitt C i Resource Conservation and Recovery Act från 1976 (RCRA). Lagen kräver att företag på ett korrekt sätt gör sig av med giftigt avfall och förbjuder helt öppen tippning av farliga ämnen. EPA övervakar farliga material från produktion till slutlig destruktion – ett regelverk som ofta kallas "cradle to grave", alltså "från vaggan till graven".
Giftigt och farligt avfall blandas ofta med kommunalt avloppsvatten i reningsverken. När bönder använder slam från avloppssystem som gödning kan de giftiga kemikalier som finns i slammet förorena den jord där det sprids. Eftersom jorden inte binder toxiska kemikalier på ett effektivt sätt tas ämnena i stället upp av växterna när de växer ur marken.
Farligt avfall som lakar ut i miljön utgör dessutom en allmän hälsorisk, även på platser med strikta regler för dumpning. Giftigt avfall kan färdas hundratals eller till och med tusentals kilometer och förorena platser som inte har någon koppling till den ursprungliga dumpningen. Enligt Science Daily visar studier vid Arizona State University att dammmoln med farliga metaller och bakterier kan blåsa över hela USA – från platser så långt borta som Kina och Afrika.
Även låga koncentrationer av gifter kan med tiden ansamlas i kroppens vävnader och bli skadliga för hälsan. Vanliga bekämpningsmedel som DDT och dioxin förekommer i låga koncentrationer i vatten eftersom de är svårlösliga i vatten, men kan i stället lagras i djurens fettvävnader. Hos människor leder anhopningen av gifter till sjukdom. Även djur kan insjukna och föra giften vidare till rovdjur längre upp i näringskedjan.
EPA reglerar industriellt farligt avfall strängare än farligt avfall som uppstår i hemmen, vilket innebär att flera vanliga hushållsprodukter sällan uppfattas som farligt avfall. Energisnåla lysrör innehåller exempelvis giftigt kvicksilver som kan läcka ut på kommunala soptippar om lampan går sönder, enligt EPA. Batterier är en annan vanlig källa till farligt avfall som sällan återvinns eller hanteras på rätt sätt. Genom att lämna in batterier, lysrör och elektronik på kommunala insamlingsplatser kan var och en bidra till att minska spridningen av gifter i miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online