Att hantera och kassera borrkax är ett brett och omfattande ämne – så pass brett att en grundläggande genomgång oundvikligen lämnar många aspekter obehandlade. Samtidigt finns det flera gemensamma nämnare oavsett plats och jurisdiktion. Dessa inkluderar medvetenhet om erosionsrisker, hänsyn till lokala vattenkällor, risker för jordföroreningar samt korrekta metoder för att fylla igen borrhål med borrkax.
En korrekt hantering bygger i slutändan på din kännedom om gällande lagstiftning och din förmåga att följa den. Nedan följer en steg-för-steg-guide som hjälper dig att gå tillväga på ett ansvarsfullt sätt.
Processen varierar beroende på den juridiska kontexten i varje delstat. Varje jurisdiktion kan ha något olika procedurer och protokoll utifrån sin respektive lagstiftning. Det bästa du kan göra är att kontakta din delstats miljöskyddsmyndighet via telefon eller e-post för att ta reda på vilket förfarande som gäller.
Detta är en möjlig lösning, men var uppmärksam på de restriktioner som gäller för praktiken. Delstaten New York tillåter exempelvis igenfyllning av borrhålet endast om det inte finns någon genomborrad brunn, akvitard eller akviklud på platsen. Fyllningen får inte tillåta föroreningar att sippra vertikalt ned i marken, och komprimerad jord måste användas för att täcka borrhålet när arbetet är klart.
Du kan i vissa fall utse ett eget deponiområde för borrkaxet, men detta kan begränsas av delstatliga förbud kopplade till närliggande vattenkällor. Pennsylvania kräver exempelvis att platsen ligger minst 100 fot (cirka 30 meter) från bäckar, våtmarker eller vattendrag, och minst 200 fot (cirka 60 meter) från andra identifierbara vattenförsörjningar.
Om du fyller igen ett befintligt borrhål kan du få instruktioner att använda en jordtillsats för att minska permeabiliteten hos borrkaxet. New York listar bentonit som ett av de primära alternativen, eftersom materialet sväller i kontakt med vatten och därmed effektivt täpper till porer i jorden.
Du kan krävas att använda tung maskinutrustning för att jämna ut det ifyllda borrhålet. Detta minskar risken för erosion och andra väderrelaterade faktorer som annars kan leda till skadlig avrinning.
Detta kan göras genom kemisk provtagning på plats eller via ett ackrediterat laboratorium. Föroreningar att hålla utkik efter inkluderar, men är inte begränsade till, saltlösningar (briner), borrmudder, stimuleringsvätskor, olja samt produktions- och borrvätskor – med undantag för topphålsvatten, sötvatten och gaser.
Korrekt omhändertagande av borrkax handlar om noggrann planering, kunskap om lokal lagstiftning och skydd av vattenresurser. Genom att följa delstatens riktlinjer, hålla tillräckligt avstånd till vattenkällor, använda lämpliga tillsatser som bentonit och kontrollera att materialet är fritt från föroreningar kan du minimera miljöpåverkan och undvika juridiska problem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online