Genom att odla samma grödor år efter år – framför allt bomull och tobak – tömdes jorden i de amerikanska sydstaterna på sina viktigaste näringsämnen, såsom kväve, fosfor och kalium. Resultatet blev successivt sjunkande skördar och en kraftigt försämrad jordmån som blev allt svårare att bruka.
Problemet förvärrades av att bönderna varken använde växtföljd eller några metoder för att bevara jordens kvalitet. Utan växling mellan olika grönor fick marken aldrig möjlighet att återhämta sig, vilket gjorde den extra sårbar för erosion från både vind och regn.
De utarmade fälten tvingade många lantbrukare att köpa dyr konstgödning eller expandera sin odling till nya marker, ofta på bekostnad av skogar och naturområden. Småbrukare och arrendatorer, som redan levde under trånga ekonomiska förhållanden, drabbades särskilt hårt av de minskade skördarna.
Jordens utarmning bidrog därmed till en ond cirkel av fattigdom och skuldsättning i södern – ett problem som kom att prägla regionen långt in på 1900-talet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online