Hår består primärt av keratin, ett svavelrikt strukturellt protein. Det "brinner" inte i bemärkelsen att upprätthålla förbränning som en doft; istället kolnar det och släcker sig själv.
Kemisk grund
- Keratinstruktur: Hög cysteininnehåll skapar disulfidbindningar och α-helix spiraler.
- Pyrolys (200–300 °C): Termisk uppdelning ger kol (kolhaltigt restprodukt) plus flyktiga gaser (H₂S, NH₃, CO, HCN, kolväten).
- Ingen hållbar flamma: Kollagret isolerar; högt kväve/svavel innehåll frigör flammhämmande gaser; lågt kalorivärde (~20 kJ/g vs. 47 kJ/g för fett).
- Lukt: Den karakteristiska "brunna håret" lukten kommer från svavel och kväveföreningar.
Brännbarhetstestning
- Limiting Oxygen Index (LOI): ~20–21 % (liknande ull); självläcka i omgivningsluft (21 % O₂).
- Vertikalt flamtest: Efterflamma <2 sekunder; kort efterglöd; inget droppande.
- Hårets egenskaper utnyttjas i brandskyddade textilier (ull, aramidblandningar).
Praktiska implikationer
- Hår svängs, krullar och kolnar – det fungerar inte som en micke.
- Risk ökar i syreberikade miljöer (kirurgi, hyperbara kammare) där LOI-tröskeln överskrids.
- Forensisk tillämpning: Brunnet hår mikroskopi skiljer termisk skada från kemisk skada.
Man kan inte "röka" hår som en cigaret. Det kolnar, luktar illa och slutar. Proteinstrukturen motståer inherent hållbar förbränning.
