Mul- och klövsjukan, även känd som mun- och klövsjuka, är en extremt smittsam virussjukdom som framför allt drabbar klövbärande djur. Människor infekteras mycket sällan, men bland djur kan sjukdomen få förödande konsekvenser. Nötkreatur, getter, grisar, får och hjortar är alla mycket mottagliga för viruset.
De mest typiska symtomen är blåsor och sår i djurens mun samt på klövarna. Ett infekterat djur slutar ofta äta helt och utvecklar hög feber – över 40 grader Celsius. Dessa tidiga tecken gör att sjukdomen snabbt kan upptäckas om djurhållaren är uppmärksam.
Prognosen för infekterade djur är dystert: nästan 100 procent av de smittade djuren dör i sjukdomen. Även de få djur som överlever utgör en fortsatt risk, eftersom de kan bära på viruset i upp till sex månader efter tillfrisknandet.
Mul- och klövsjukeviruset är ovanligt segt och kan fastna på nästan vilket fysiskt föremål som helst – hår, kläder, skor, livsmedelsförpackningar och bildäck. Detta gör att människor ovetande kan bidra till att sprida smittan mellan gårdar och regioner.
Viruset kan överleva på en yta i hela tolv veckor. Dessutom kan det transporteras med vinden över betydande avstånd – upp till cirka 240 kilometer. Denna kombination av lång livslängd och luftburen spridning gör sjukdomen extra svår att kontrollera vid ett utbrott.
Ett tydligt exempel på hur allvarlig sjukdomen bedöms vara är att USA:s tullmyndigheter aktivt arbetar för att förhindra den från att ta sig in i landet. Reglerna som förbjuder import av vissa livsmedel är ett direkt skydd mot mul- och klövsjukan. Liknande restriktioner tillämpas i många länder för att skydda sin djurbesättning.
För lantbrukare och andra som arbetar med djur är god hygien, kontroll av besökare och efterlevnad av gällande importregler avgörande verktyg för att hålla sjukdomen borta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online