Den mänskliga kroppen är perfekt anpassad för liv på havsnivå, men den måste anpassa sig för att kunna överleva på högre höjder. Fysiologiska förändringar, som sätter igång redan från cirka 1 500 meters höjd, beror på det lägre atmosfäriska trycket. Syftet är att öka mängden syre samt effektiviteten i hur det transporteras till cellerna. Vissa förändringar sker omedelbart, medan andra tar flera veckor att utveckla. Ju högre höjd, desto hårdare måste kroppen arbeta för att hålla liv.
En av de tidigaste fysiologiska förändringarna – ökad andningsfrekvens och djupare andetag – inträffar inom några timmar efter ankomst till hög höjd, eftersom syrehalten i blodet sjunker. Genom att andas oftare och djupare kan lungorna ta upp mer syre och avge mer koldioxid, vilket leder till en process som kallas hyperventilation. Efter ungefär en vecka på den nya höjden brukar dock andningsfrekvensen normaliseras, när andra fysiologiska anpassningar hjälper kroppen att utnyttja syret mer effektivt.
Den ökade andningen och den därav följande hyperventilationen gör att kroppen blir mer alkalisk (basisk). För att återställa pH-balansen börjar njurarna utsöndra bikarbonat i urinen. Njurarna ansvarar för att filtrera blodet och avlägsna avfallsprodukter, som sedan lämnar kroppen via urinen. Genom att utsöndra alkaliskt bikarbonat gör kroppen blodet mer surt igen och återställer därmed sin kemiska jämvikt.
På större höjder slår hjärtat snabbare, samtidigt som vissa icke-nödvändiga kroppsfunktioner, såsom matsmältningen, stängs av eller minskas så att kroppen kan fokusera mer energi på att öka syrekoncentrationen. Efter en tids vistelse på samma höjd brukar hjärtfrekvensen återgå till det normala. Den ökade pulsen är en av de allra första anpassningarna kroppen gör vid höghöjdsupplevelser.
Hematopoes är det vetenskapliga begreppet för bildningen av röda blodkroppar. På hög höjd accelererar denna process, vilket ger en högre koncentration av röda blodkroppar i blodet. Förändringen sker inom fyra till fem dagar efter att man flyttat till en högre nivå. Syftet är att öka blodets förmåga att transportera syre. En person som vant sig vid en viss höjd har vanligtvis 30–50 procent fler röda blodkroppar än vid havsnivå.
Kapillärer är kroppens minsta blodkärl. De möjliggör utbytet av syre, koldioxid, näringsämnen och avfallsprodukter mellan blodet och de omgivande vävnaderna. Vid längre vistelser på hög höjd bildar kroppen fler kapillärer i skelettmusklerna, så att mer syre kan nå fram till vävnaderna och muskelarnas prestation förbättras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online