Fästingen är ett litet spindeldjur som är nära släkt med kvalster och mer avlägset med spindlar och skorpioner. På grund av sitt näringsätt – den suger blod från olika värdar – fungerar fästingen som en viktig smittbärare mellan olika djurarter och människor. Sjukdomar som kan överföras på detta sätt inkluderar borrelia (Lymes sjukdom), TBE (fästingburen hjärninflammation), coloradofästingfeber, Q-feber och hundikterus. Eftersom fästingar är vanliga i stora delar av Europa och Nordamerika är det viktigt att lära sig rätt teknik för att ta bort dem säkert och göra sig av med dem på rätt sätt.
Fästingar lever av blod från värddjur som människor, hundar, katter och rådjur. Du stöter oftast på dem i högt gräs eller skogsområden, eller via kontakt med dina husdjur. Eftersom de varken kan hoppa, flyga eller falla ner från träd måste de komma i direkt kontakt med din hud eller dina kläder. Vuxna fästingar syns oftast tydligt för blotta ögat, men mindre eller omogna fästingar (nymfer) kan vara svåra att upptäcka utan en noggrann undersökning av huden.
Ett fästingbett är i princip smärtfritt, och du kanske inte upptäcker fästingen förrän den redan har fastnat på kroppen. De söker sig gärna till varma eller skyddade områden, så du hittar dem ofta i armhålorna, underlivet eller vid hårfästet. De kan dock fästa sig på vilken del av kroppen som helst.
Det första du behöver veta om fästingborttagning är vad du inte ska göra. Genom åren har många huskurer utvecklats, men modern forskning visar att de är verkningslösa och till och med potentiellt farliga. Exempel på föråldrade metoder är att kväva fästingen med vaselin, bensin, nagellack eller andra ämnen, samt att använda en tänd sticka eller het spik för att få fästingen att släppa taget. Sådana metoder kan stressa fästingen så att den spyer upp smittsamt material i såret, vilket istället ökar risken för infektion.
För att ta bort en fästing på rätt sätt, använd en pincett med trubbiga, vinklade spetsar eller en särskild fästingplockare. Blottlägg området där fästingen sitter fast och greppa dess kropp eller huvud så nära huden som möjligt. Dra sedan med jämnt tryck rakt ut från kroppen – vrid, vänd eller kläm inte. Undvik att genomborra fästingens kropp, eftersom det kan öka din exponering för smittsamt material.
Ibland går det att få ut hela fästingen, men den kan också gå av vid punkten där munparten sitter nedsänkt i huden. Eftersom munparten är den del som mest sannolikt överför infektion bör du försöka trycka tillbaka huden tillräckligt för att få bort även denna rest. Får du inte ut munparten, desinficera området noggrant med sprit. Med tiden stöts den av av sig själv tillsammans med död hud.
För att minimera risken för infektion – undvik att röra fästingens kropp med bara händerna. Använd pincetten och placera fästingen direkt i en burk fylld med sprit. Om fästingen redan är död, se till att göra dig av med den utom räckhåll för barn eller andra personer i hushållet.
Efter att du tagit bort fästingen bör du hålla koll på bettstället och se efter tecken på infektion, exempelvis en röd fläck som växer med tiden – ett klassiskt tidigt tecken på borrelia. Kontakta din läkare om sådana symtom uppstår. Det kan också vara klokt att notera datumet för bettet, eftersom det underlättar för vården att bedöma eventuella symtom som visar sig senare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online