Hakmaskinfektion – symtom, smittvägar och förebyggande råd

Hakmaskinfektioner orsakas av fyra olika typer av rundmaskar. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC förekommer två av dessa maskar enbart hos människor, en kan drabba både människor och djur, och en förekommer endast hos andra djur.

Infektionen är vanligast i tropiska och subtropiska områden. I länder med god sanering och väl fungerande avlopps­hantering, exempelvis USA och Sverige, är risken att smittas mycket låg.

Hakmaskens livscykel

Hakmaskens livscykel börjar och slutar i tunntarmen. Maskägg hamnar i jorden när infekterade personer defekerar utomhus eller när mänskligt avföring används som gödsel för grödor. Varmt, fuktigt och skuggigt väder får äggen att kläckas till larver.

Larverna sväljs antingen av misstag eller tränger in genom bara fötter. Via blodbanan tar de sig till lungorna, vandrar upp i luftstrupen och sväljs ner till mage och tarmar. Där utvecklas de till omkring en centimeter långa maskar, fäster sig vid tarmväggarna och livnär sig på blod.

Så smittas människor

Direkt kontakt med larver i jorden kan leda till hakmaskinfektion. Att råka svälja förorenad jord eller gå barfota gör att larver kan tränga in i kroppen. Äggen i sig är däremot inte smittsamma.

Människor kan även smittas av hundar och katter som utsöndrar ägg och larver i marken. Valpar och kattungar bär oftare på hakmask, och barn som leker i utsatta miljöer löper större risk att få i sig larver.

Områden som är förorenade av mänskligt avfall utgör den största smittrisken. Smittan sprids alltså via jorden – inte genom direktkontakt mellan människor.

Symtom

Enligt National Institutes of Health (NIH) upplever de flesta inga symtom när masken väl har etablerat sig i tarmarna. I det tidiga skedet kan larvernas vandring genom huden orsaka kliande och smärtsamma hudreaktioner, ofta med klåda och utslag precis där larven trängt in. Om ägg sväljs kan larverna kläckas i tarmarna och ge upphov till buksmärtor, blödningar och inflammation.

Möjliga symtom inkluderar diarré, trötthet, feber, gaser, nedsatt aptit samt illamående och kräkningar.

Hälsoproblem vid kraftiga angrepp

Tunga angrepp kan enligt CDC orsaka blodbrist (anemi), viktnedgång samt hämmad kroppslig och mental utveckling. Förlusten av blod och protein kan leda till andningsbesvär och i värsta fall hjärtsvikt.

Näringsbrister och vätskeansamling i buken är vanliga vid kraftiga hakmaskangrepp och utgör ett särskilt stort hot mot barn och gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder

Du kan minska risken att smittas genom att undvika kontakt med sand och jord som kan innehålla hakmasklarver. Gå inte barfota i sådana områden och använd handskar när du arbetar med jord. Avmaska dessutom dina hundar och katter regelbundet – det minskar spridningen av smittan i miljön.