
Enligt US Army Public Health Command minskar fysisk prestanda när man når runt 1 800 meter (6 000 fot) över havet. Luften innehåller mindre syre, vilket orsakar andfåddhet och höjd hjärtfrekvens redan de första dagarna. Andra problem som kan påverka prestationen negativt är illamående, sömnlöshet, uttorkning, nedsatt minne och uppmärksamhet samt humörsvängningar.
Vid höga höjder kan akut bergsjuka (höjdsjuka) uppstå under de första 2–3 dagarna. Det sänkta syretrycket i blodet får blodkärlen i hjärnan att utvidgas, vilket kan ge hjärnsvullnad och huvudvärk, enligt Institute for Altitude Medicine. Teorier pekar på att det ökade trycket i hjärnan driver symtom som yrsel, trötthet, illamående, frysningar och irritabilitet – allt som sänker atletisk förmåga.
VO₂-max (maximal syreupptagningsförmåga) sjunker ca 3 % per 1 000 meter över 1 500 meter höjd. Även välutbildade idrottare kan inte hålla samma tempo som på lägre höjder. Institute for Altitude Medicine rekommenderar 10–20 dagars acklimatisering innan intensiv konditionsträning. Vid 3 600 meter (12 000 fot) bör man först acklimatisera på en lägre höjd.
Under acklimatisering frigörs hormonet erytropoietin (EPO), som stimulerar benmärgen att producera fler röda blodkroppar. Det ökar blodets syrebärande förmåga, men processen tar veckor. Uthållighetsidrottare drabbas mest; anaeroba idrottare (tyngdlyftare, sprinter) behöver mindre tid men kan ändra drabbas av långvariga höjdeffekter.
Många elitidrottare använder "live high, train low"-strategin: sova på höjd (eller i hypoxiska tält) för att öka röda blodkroppar och VO₂-max, men träna lägre för att behålla intensitet. Enligt forskare Edmund R. Burke ger detta oftast förbättrad hastighet och uthållighet. Hypoxiska tält är ett billigare, mer praktiskt alternativ än bergresa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online