
Depressionens bakgrund inte helt förstådd – resultat av psykologiska och biologiska riskfaktorer. Ingen enda orsak, utan flera som ökar sannolikhet för depressiv episod. Riskfaktorer varierar mellan individer.
Tänkandemönster: positivt tanke → gott humör, negativt → deprimerat. Självreflekterande tanke (hur vi tänker om oss själva) avgörande. Forskning: onormal behandling av självreflekterande info vid depression. Uthålliga negativa tankar om jaget associeras med depression. Bas för KBT (kognitiv beteendeterapi).
Överdriven självreflekterande tanke + ruminativt tanke (analyserar symtom överdrivet) → oftast ologiska, oro-baserade tankar snarare än lösningsfokuserade. Ex: "Jag klarar inte festen imorgon" vs "Jag bör gå promenad nu". Vissa terapier fokuserar på att identifiera/ändra ruminativa mönster.
Genetiska/ärftliga faktorer delvis orsak. Ärvd = risk för att utveckla depression, inte sjukdomen själv. Förstagradsläktingar: kraftigt ökad risk för depression, måttligt ökad för bipolär. Men depression kan uppstå utan familjehistoria.
Psykologiska: ovanstående tanke mönster, stress, psykiskt trauma.
Biologiska: Monoaminhypotesen (1965) – brist på serotonin, noradrenalin, ev. dopamin. Forskning bekräftar rollen men mer komplext. Nyare hypoteser: kronisk inflammation, hjärnkretsstörningar.
Fokus: förhindra återfall efter initial episod. Viktigt: full remission vid första episoden. Strategier: pågående underhållsbehandling (antidepressiva och/eller psykoterapi). Mindfulness-baserad kognitiv terapi (MBCT) effektivt mot återfall. Diskuteras i avsnittet Alternativ medicin för depression.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online