
Tuberkulos (TB) är en allvarlig bakterieinfektion som främst drabbar lungorna, men kan spridas till andra organ. Sjukdomen finns i två huvudformer: aktiv TB och latent (inaktiv) TB. Att förstå skillnaden är avgörande för rätt diagnos och behandling.
Vid latent TB är kroppen infekterad av bakterien Mycobacterium tuberculosis, men immunsystemet håller infektionen under kontroll. Den drabbade visar inga symtom och är inte smittsam. Många människor bär på latenta bakterier hela livet utan att sjukna, men om immunförsvaret försvagas – till exempel vid HIV, cancerbehandling eller ålder – kan infektionen aktiveras.
När immunsystemet inte längre kan hålla bakterierna i schack utvecklas aktiv TB. Vanligaste symtomen är:
Om infektionen sprids utöver lungorna (extrapulmonell TB) kan symtom vara ledvärk, ryggsmärta, benförlamning, blod i urinen, huvudvärk eller illamående. Hos spädbarn och små barn är disseminerad (miliär) TB vanligare och kan vara livshotande.
Aktiv lung-TB smittar genom luftburna droppar vid hosta, nysning eller tal. Nära och långvarig kontakt ökar risken. Riskgrupper inkluderar personer med nedsatt immunförsvar, människor i överfulla boendemiljöer, missbrukare och personal inom vård och omsorg.
Diagnos ställs med tuberkulintest (Mantoux), blodprov (IGRA), röntgen thorax och odling av slem. Aktiv TB behandlas med en kombination av antibiotika (isoniazid, rifampicin, pyrazinamid, ethambutol) under sex månader. Latent TB kan behandlas profylaktiskt med isoniazid eller kortare regimer för att förhindra aktivering.
BCG-vaccin ger viss skydd mot allvarliga former av TB hos barn. Tidig upptäckt och behandling av smittbärare är nyckeln till att bromsa spridningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online