
Ofta klinisk (symtom), men sofistikerade tester finns. Tre kategorier: endoskopi, radiologi, pH-övervakning.
Endoskop (liten kamera på smalt instrument) via mun → svalg → mage → duodenum. Standard för GERD (undersöker syraskador). Smärtfri men stark kissreflex vid tunga/hals → lugnande medel rutinerat.
Ultra-tunt instrument (spaghettibredd) via näsa → undersöker hals, svalg, magtopp. Ingen sedering (minimal kissreflex). Används för GERD och LPRD.
Vid båda: vävnadsprover tas, mikroskoperas av patolog → diagnostisera refluxsjukdomar, utesluta cancer.
Två röntgenmetoder: bariumsväljning (esofagram) eller övre GI-serie. Patient dricker tjock bariumvätska; röntgen följer banan.
Begränsning: reflux ej konstant → kan missas. Ger annan info: blockeringar, smalningar (kan bero på GERD/annat).
Endast sätt att direkt mäta syrareflux. Två tekniker:
Kateter via näsa till nedre svalg. En ände i svalg, annan ute näsa → inspelningsenhet (24 h). Dagbok över måltider/symtom. Kontinuerlig pH-mätning.
Syrasensor-kapsel fästs i nedre svalg vid endoskopi. Mätningar till bärbar inspelningsenhet. Fördelar: bekvämare, ingen kateter ur näsa, lättare rutin, längre/mere exakt esofageal syraexponering.
Har både pH- och impedanssensorer. Detekterar både surt reflux och icke-surt (t.ex. gallsyra från duodenum). Gallsyreflux kan ge GERD med inflammation. Mer noggrant än pH ensamt. Idealisk vid symtom trots medicin (ofta svagt surt reflux).
Samma princip men sensor i halsen (via näsa, 24 h). Diagnostiserar LPRD. Kontrovers om vad som är onormalt antal sura episoder i hals.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online