Varför drabbas idrottare?
Idrottare har samma genetiska risk som allmänbefolkningen (ca 10% livstidsrisk), men unika stressorer adderas:
- Extremt prestationskrav (egna, tränare, föräldrar, sponsors, media).
- Identitet knuten till prestation – skada/misslyckande = identitetskris.
- Skador, överträning, utmattning.
- Övergångar: karriärslut, bortfall från lag, graviditet.
- Stigma: "Idrottare ska vara starka" – psykisk ohälsa ses som svaghet.
Symtom (ofta maskerade)
- Emotionellt avdrag, irritabilitet, tårar, aptit/vikförändringar.
- Sömnstörningar, trötthet, nedsatt koncentration, beslutsångest.
- Minskad libido, ilska, känsla av värdelöshet.
- Prestationssänkning utan fysisk förklaring.
Efterkonkurrensdepression
Efter stora mål (OS, VM, sista säsongen) kan "tomheten" och förlust av struktur trigga depression. Planering för livet efter karriären är avgörande.
Behandling och förebyggande
- Utbildning: Tränare, lagpersonal, idrottare ska känna tecken.
- Tillgänglig psykologisk support: Idrottspsykologer som förstår kulturen.
- KBT (kognitiv beteendeterapi): Effektivt för negativa tankemönster.
- Läkemedel: SSRI/SNRI vid behov – individuell bedömning (biverkningar som viktuppgång, sömnighet kan påverka prestation).
- Livsstil: Sömn, näring, återhämtning, socialt stöd, identitet utom idrott.
Viktigt budskap
Depression är en sjukdom, inte ett karaktärsfel. Tidig insats räddar karriärer – och liv. Att söka hjälp är styrka.