Sinnen är de verktyg som människor och andra djur använder för att uppfatta stimuli i omgivningen. Människor och många andra djur har fem sinnen: syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Vilket sinne som är dominerande varierar mellan arter, liksom styrkan hos varje enskilt sinne. Det finns flera typer av sensoriska förändringar som människor och djur kan uppleva, och varje typ ger ett eget, distinkt resultat.
En sensorisk brist är ett defekt i ett sinne, till exempel förlust av synförmågan. Organismer kan födas med sådana brister, de kan bero på ålder eller trauma, eller uppstå som en biverkning av ett medicinskt tillstånd, exempelvis en stroke. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att blindhet och nedsatt syn – sensoriska brister som enbart påverkar synen – drabbar över 300 miljoner människor världen över.
Som namnet antyder innebär sensorisk deprivation att sinnena berövas stimuli. Det kan vara så milt som att utsättas för monoton stimulering eller så dramatiskt som att helt avskäras från alla sinnesintryck under långa perioder. Kortvarig sensorisk deprivation upplevs ofta som avslappnande och kan underlätta meditation, medan långvarig tvångsdeprivation kan leda till depression, hallucinationer och ångest. Deprivation av vissa sinner kan åstadkommas med enkla medel som hörselkåpor, ögonbindlar eller huvar. Fullständig sensorisk deprivation kräver däremot en speciellt konstruerad kammare eller flytande tank som inte ger några stimuli alls.
Sensorisk överbelastning är motsatsen till sensorisk deprivation och innebär att sinnena översvämmas med stimuli. När en person inte längre selektivt kan ignorera stimuleringen har överbelastning uppstått. Denna typ av förändring är unik eftersom den är helt individuell – mängden och typen av stimuli som krävs för att nå överbelastning varierar från person till person. Sensorisk överbelastning ses ofta hos personer med sensoriska bearbetningsstörningar, däribland autism. Det som de flesta uppfattar som normala och acceptabla stimuli kan upplevas som överbelastning av ett autistiskt sinne, vilket resulterar i att individen stänger av sig och undviker kommunikation med andra.
Habituering är en naturlig process som hjärnan utför. När en person eller ett djur utsätts för samma stimuli upprepade gånger lär sig hjärnan att filtrera bort dem för att kunna fokusera på nya intryck. Eftersom hjärnan endast kan hantera ett begränsat antal uppgifter samtidigt frigör habituering värdefull kapacitet. Ett klassiskt exempel kan ses hos ekorrar: i stället för att bearbeta ljudet av vindens sus varje gång de hör det, lär sig ekorrar genom habituering att ignorera det och i stället fokusera på andra ljud som kan indikera fara.
Att förstå dessa fyra typer av sensoriska förändringar – brister, deprivation, överbelastning och habituering – ger oss insikt i hur hjärnan bearbetar information från omvärlden, och hjälper oss att skapa bättre förutsättningar för personer som lever med sensoriska utmaningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online